Kategori: Korea

Kategorier
Asien Japan Kina Korea Kultur Språk Taiwan Teknik

Skriva tecken på dator

Frågan ställs med jämna mellanrum, nämligen hur man hanterar kinesiska, japanska och andra skriftsystem på en dator eller telefon. Det är kanske inte banalt eller trivialt, men ändå infinner sig hos mig varje gång en viss förvåning över att det inte hör till allmängodset.

En del föreställer sig alltjämt att det finns något slags kinesiskt tangentbord som inrymmer tiotusentals tecken, medan den enkla sanningen är att man nyttjar samma slag som du och jag. Med undantag för Taiwan, där man av geopolitiska skäl vägrade följa Folkrepublikens utveckling och istället anammade ett eget ickekommunistiskt fonetiskt alfabet kallat zhuyin fuhao (注音符号) eller bopomofo (ㄅㄆㄇㄈ) efter de inledande tecknen, som därför präglar tangentborden därstädes.

På fastlandet och i den övriga mandarintalande sfären nyttjar man istället pinyin (拼音) som grund, en modern (1958) romanisering som är avsevärt mer ljudriktig än tidigare system. Varje kinesiskt tecken kan således representeras med det latinska alfabetet, som till exempel 海 (hai, hav), 北 (bei, norr) och 水 (shui, vatten).

Uttalet, minus toner, följer i stort den romaniserade skriften, men det finns en del undantag och förenklingar som är värda att notera. Ett är att u egentligen är ü efter x, j, q och y, som i 去 (qu = qü, åka, gå), 许 (xu = xü, tillåta), 鱼 (yu = yü = ü, fisk) och 剧 (ju = jü, drama). Efter n anges ü explicit, som i 女 (nü, kvinna), eftersom n även kan följas av u, som i 怒 (nu, raseri) – för ü används emellertid den lediga bokstaven v i praktiken vid inmatning: 女 = nü = nv.

Ett annat undantag är att y och w inte alltid uttalas självständigt, utan är ett slags funktionella halvvokaler. I det tidigare exemplet har vi 鱼 (yu = yü = ü, fisk), som alltså uttalas som ü eller svenskt y. Men i sammansättning föreligger palatalisering, eller muljering, så att det inledande y antar ett svenskt j-liknande ljud: 鲨鱼 (shayu = shayü, haj). För exempelvis provinsen 云南 (Yunnan = Yünnan) förekommer vanligen palataliseringen självständigt i initialen, vilket motiverar bruket.

Alla är numera bekanta med staden Wuhan, som dock i en kinesisk kontext mest är känd av andra skäl, exempelvis för revolutionen 1911. Uttalet är emellertid inte som i statstelevisionen, utan vi har 武汉 (Wuhan = Uhan), det vill säga Oo-han. Att w ändå används beror på att det blir den bästa approximationen när u följs av en annan vokal, som i 我 (wo = uo, jag) eller 为 (wei = uei, för).

Ett ytterligare undantag är att -ian egentligen är -ien (-iän) i standarduttal, som i 天津 (Tianjin = Tienjin) och 鞭炮 (bianpao = bienpao, smällare), och att -uan egentligen är -uen (uän), som i 美元 (meiyuan = meiyuen, amerikansk dollar). I samma härad ligger kortformer för -ui = -uei, som i 水 (shui = shuei, vatten) och 桂 (Gui = Guei), och i kombination med föregående har vi således 瑞典 (Ruidian = Rueidien, Sverige). Lokalt uttal varierar, och kan ligga ortografiskt närmare pinyin. Pinyin är således utformat för att ha kortast möjliga form.

Kandidatfönster för sha i pinyin.

Med pinyin som grund kan man enkelt rendera tecken på skärm, nämligen genom att knappa in motsvarande romanisering för ett tecken eller ord, varvid man får ett antal förslag i ett kandidatfönster. De flesta stavelser i pinyin har nämligen ett antal motsvarigheter i tecken, som till exempel 傻 (sha, dum), 杀 (sha, döda), 鲨 (sha, haj). Det gäller även sammansatta ord, som 上海 (Shanghai) och 伤害 (shanghai, såra) – det är här tonerna kommer till sin rätt.

Kandidatfönster för shanghai i pinyin.

De första inmatningsmetoderna under 1980-talet var givetvis primitiva, men har sedermera raffinerats. Numera förekommer således prediktion på samma sätt som hos en sökmaskin, och metoden kan algoritmiskt välja rätt tecken och teckenkombinationer beroende av kontext. I Kina har man därtill AI-prediktion per molntjänst, vilket ytterligare raffinerar intelligensen i systemet. Metoden har vidare minne för användarens val av tecken.

Man skriver således inte enstaka tecken eller ord, utan hela eller delar av meningar i pinyin, för att erhålla bästa förslag per kontext. Man kan vid behov stega sig fram mellan olika delar av en mening för att korrigera enskilda tecken eller ord. Till yttermera visso behöver man inte alls skriva ut hela ord, utan det räcker med initialer, som gcd för 共产党 (gongchandang, kommunistpartiet), eller med «suddig pinyin» i allmänhet.

Prediktion vid kinesisk inmatning. gcdsrmdxz ger 共产党是人民的选择 (gongchandang shi renmin de xuanze, kommunistpartiet är folkets val).

En hel mening kan formas sålunda: gcdsrmdxz renderas som 共产党是人民的选择 (gongchandang shi renmin de xuanze, kommunistpartiet är folkets val). Av detta förstår vi att kinesiska på dator kan skrivas mycket snabbare än västerländska språk, vilket får sägas vara en oväntad utveckling.

Prediktion vid kinesisk inmatning med pinyin. Den fixar inte mullvad (鼹鼠, yanshu) i meningen, men väl att pappa har fem söner (爸爸有五个儿子, baba you wuge erzi).

En komplikation tycks vara att man alltjämt använder traditionella tecken på sina håll, till exempel i Hongkong och Taiwan, men det finns för det ändamålet parallella inmatningsmetoder för respektive tradition, och båda medger i övrigt bruk av såväl förenklade som traditionella tecken. Tecken som tecken, liksom.

Rendering på japanska nyttjar samma principer och har ungefär samma förutsättningar som kinesiska i övrigt. Tangentbord i Japan kan visserligen ha en särskild layout med alfabetet hiragana som komplement till den sedvanliga latinska utformningen, men det går alldeles utmärkt att nyttja så kallad rōmaji (ローマ字) med latinska bokstäver direkt – det är för övrigt den vanligaste metoden.

Japanska är något mer komplicerat än kinesiska, eftersom man utöver tecken har två hjälpalfabet i hiragana och katakana. Men även här löser intelligent prediktion problemet smärtfritt.

Japansk inmatning i praktiken.
Texten ovan kommer från denna mangasnutt.

Även för japanska förekommer ett antal olika romaniseringar, men Hepburn är sedan länge den vanligast förekommande.Till skillnad från tidiga kinesiska romaniseringar är det förhållandevis ljudriktigt. Man har till exempel 彼女 (かのじょ, kanojo, hon), 切符 (きっぷ, kippu, biljett) och 日本 (にほん, Nihon, Japan).

Systemet väljer automatiskt mellan kanji (kinesiska tecken) och de två alfabeten, men man kan förstås överpröva beslutet vid behov. I själva verket kan man skriva med enbart hiragana eller katakana, men det underlättar inte läsningen – tecknen ger texten stadga.

Prediktion vid japansk inmatning. Förstahandsvalet 空き (suki, vara hungrig) ges av den tidigare existensen av お腹 (おなか, onaka, mage).

Kontexten bestämmer vidare vilka kanji som väljs, till exempel för すき (suki), som kan betyda 好き (suki, gilla), eller 空き (suki, vara hungrig, vara tom). Förekomsten av ordet お腹 (おなか, onaka, mage) i meningen ger då det naturliga valet 空き (suki, vara hungrig) i prediktionen.

Såväl kinesiska som japanska skrivs numera vanligen horisontellt från vänster till höger, men de flesta ordbehandlare medger traditionell vertikal skrift från höger till vänster, vanligen uppifrån och ned. Det påverkar inte inmatningen, utan är en fråga om typografi och grafisk utformning.

Vertikal rendering av japanska och kinesiska.

Koreanskan använder det inhemska alfabetet hangeul (한글), men eftersom det skrivs i termer av stavelseblock minner det en del om metoderna för kinesiska och japanska. Det beror i sin tur på att koreanska ursprungligen nyttjade kinesiska tecken i skrift, och att man därefter har behållit blockstrukturen – inte mindre än sextio procent av koreanska ord har nämligen kinesiskt ursprung.

Ett kinesiskt tecken som 山 (shan, berg) skrivs på koreanska således som 산 (san) snarare än löpande ㅅㅏㄴ som i västerländsk skrift. Därvid preciserar man fonetiken och gör renderingen betydligt mer kompakt. Av de tjugofyra bokstäverna kan man forma inte mindre än 11 172 stavelseblock, vilket gör att koreanska för en utomstående kan misstas för en logografisk teckenskrift.

Koreanska är en alfabetisk skrift, men med bevarad stavelsestruktur.

Koreanskan lider på samma sätt som kinesiskan av ett stort antal homonymer, det vill säga ord som uttalas likadant men har olika innebörd och rendering i tecken. I koreanskan är det dessutom fråga om homografer, i så måtto att de renderas identiskt med hangeul – därför får man emellanåt precisera med hanja (한자), det vill säga kinesiska tecken.

Tidigare nyttjade man likt japanskan en blandskrift, men numera använder man enbart hangeul, främst av historiska och politiska skäl – det koreanska språket trängdes undan under den japanska ockupationen. Koreanskan är som ett resultat mer svårläst än japanska och kinesiska, trots ett genialt alfabet.

Tidningen Joseon Ilbo (조선일보) använder hanja i logotypen (朝鮮日報), men även i artikeln (野, 야, ya, fält, opposition).

Även inmatning av koreanska är något mer komplicerat, eftersom man måste förhålla sig till stavelseblockens struktur, med allt vad det innebär i form av tomma platshållare. Vill man rendera namnet 李 (zh: Li, jp: Ri, ko: I) kan man således inte nöja sig med ㅣ, utan måste skriva 이, där ㅇ markerar en tyst platshållare.

Systemet hanterar i övrigt automatiskt strukturen i blocken, och även för koreanskan finns ett antal olika system för inmatning. Man kan använda en latiniserad variant om man vill, men det går avgjort fortare med en särskild koreansk layout som skiljer ut vokaler och konsonanter i vardera halvan.

Koreansk tangentlayout (Mac OS). Översta raden är ordprediktioner för aktuell text.
Kategorier
Asien Kina Korea Kultur Språk

Gimchi 김치 eller paocai 泡菜?

Ursvenskt är bara barbariet, resten av utvecklingen har kommit utifrån, menade en tidigare statsminister. Andra har fyllt i med att det bara är invandrarna som har en spännande kultur, medan vår egen är begränsad till töntig midsommar och sådant som inte förslår mot nyare traditioner som spark med liten igelkott. Och i allra största allmänhet skryter svenskarna med sin kulturlöshet, och ger gärna bort köttbullarna till türkarna samt byter namn på sina negerbollar för att blidka andra folkslag, under det att man knäböjer i ursäkt för forna kolonialism, rasism och slaveri som aldrig var.

En sådan självutplånande och självförnekande attityd ses inte någonstans i övriga världen, utan där slåss man tvärtom med näbbar och klor för att bevara och försvara sitt hävdvunna kulturarv. Ett exempel ges i form av den koreanska nationalrätten gimchi (김치) – eller «kimchi» som det skrivs i Nordkorea och svenska medier – en sidorätt bestående av fermenterad kål och andra grönsaker, och som av FN har klassificerats som ett kulinariskt kulturarv.

Inläggningen ger rätten en surhet och därmed viss beständighet, på samma sätt som för surströmming (förmodligen av somaliskt ursprung) och saltade produkter, och det är denna process som gör den koreanska rätten unik. Den är belagd sedan flera tusen år tillbaka, med ett tidigare namn i chimchae (침채, 沈菜), som betyder blötlagda grönsaker.

Inte helt förvånande finns en snarlik rätt paocai (泡菜, kokta grönsaker; IPA: /pʰɑʊ̯t͡sʰaɪ̯/) i Kina, även om den vanligen inte fermenteras. Man kan här notera att den huvudsakliga ingrediensen i såväl gimchi som paocai är kinakål (大白菜, dabaicai), som stammar från norra Kina och där bara odlas sedan 1600-talet. Tidigare varianter av gimchi nyttjade istället främst rädisor.

Men även en fermenterad variant i form av suancai (酸菜, sura grönsaker) är vanlig i Kina, och minner om europeisk surkål. Kinakål är vanligen huvudingrediens, men i sydväst kan man också nyttja senap. Fermenteringen sker genom att lägga en vikt på kålen eller senapen (se video nedan).

Frågan huruvida gimchi är ett strikt koreanskt kulturarv eller om det möjligen är en fråga om fusion eller ett delat arv uppstår därmed, och saken har lett till heta debatter i såväl Kina och Korea som Japan – japanerna har här en variant kimuchi (キムチ) av mildare och ickefermenterat slag, vilket koreanerna menar är ett varumärkesintrång.

Med Kina går bråket djupare och har antagit närmast surrealistiska proportioner. Den senaste fnurran uppstod då standardiseringsorganisationen ISO upptog paocai i sin förteckning, varvid man noga deklarerade att dokumentet inte avser gimchi. En statlig kinesisk tidning hävdade emellertid att en standard därmed hade satts för den «kinaledda gimchi-industrin», ett uttalande som fick koreanerna att koka av ilska. Man menade att det var det senaste kinesiska försöket att söka världsherravälde genom att appropriera den koreanska nationalrätten.

Men det är även en ställföreträdare för andra politiska dispyter, till exempel gällande territorialrätten till ön (eller snarare revet) Suyanjiao (苏岩礁) / Ieodo (이어도) eller Sydkoreas installation av ett amerikanskt missilförsvar. Saken kompliceras av att närmare hälften av all koreansk gimchi importeras från Kina, medan Kina i sin tur via reglering har ordnat så att sydkoreansk gimchi inte kan exporteras till Kina – det är en sorts protektionism för att gynna paocai och andra inhemska varianter.

Vinnare i striden är kanske lite oväntat Kina, som på ett burdust sätt har fått uppmärksamhet för en internationellt sett okänd rätt som paocai. Det finns annars ingen i Kina som betvivlar att det rör sig om två skilda rätter, och även utrikesministeriet har sett sig nödgat förklara att det nog finns mer som förenar Kina och Korea än en dispyt om ursprunget till gimchi. Gimchi kallas i Kina annars labaicai (辣白菜, het vitkål) eller chaoxian paocai (朝鲜泡菜, koreansk paocai).

För en utomstående bedömare är den enkla sanningen här att gimchi är en unik koreansk rätt med ursprung i en allmänasiatisk kultur av fermentering och med ett nyare tillskott av kinesiska ingredienser, det vill säga en kulturell fusion.

Det är ekvivalent med att köttbullar är en unik svensk rätt, även om själva konceptet med rullade bullar av kött och grönsaker förekommer i många andra kulturer och ytterst är en sentida import i vårt land. Det är vidare liktydigt med att surströmming är en unik svensk rätt, även om andra kulturer både nyttjar fermentering och äter sill, eller att negerbollar är en unik svensk dessert, även om vi inte odlar vare sig choklad eller kokos i den höga nord.

Fantastiska Li Ziqi (李子柒) lagar paocai / gimchi – detta är kultur på riktigt
Kategorier
Asien Korea Politik

Tronarvingen Gim Yeojeong

Nordkorea har inte utåt rapporterat några fall av corona, men underrättelsetjänster världen över meddelar att många tecken tyder på ett ganska omfattande utbrott. Bland annat är militära aktiviteter på sparlåga, och även nordkoreaner har börjat hamstra livsmedel i en första panikvåg.

Andra rapporter gör gällande att den store ledaren Gim Jeongeun har genomgått en kärlkirurgisk operation, men amerikanska och sydkoreanska källor är oense om allvarligheten i ingreppet och ledarens hälsa. Gim har inte synts till i offentligheten på ett tag.

Storrökaren Gim är överviktig och inte vid särskilt god hälsa för sina 37 år. Om han därtill drabbas av corona skulle läget kunna bli mycket allvarligt, och frågan väcks då vem som ska efterträda honom vid eventuellt frånfälle.

Svaret är emellertid givet, då Nordkorea i praktiken är en arvsmonarki. Platsen är vikt för systern Gim Yeojeong, och det finns inte utrymme för någon palatskupp med mindre än att hela landet faller samman i en blodig maktkamp.

Gim Yeojeong har basat över regimens propagandasektion, och finns alltid i broderns närhet. Hon hade en roll i att överbrygga spänningar under olympiska spelen i Sydkorea 2018, och visade då upp drag av charm. Hon har studerat i Schweiz tillsammans med brodern.

Man ska kanske inte hoppas på en snar kursändring vid ett eventuellt tronskifte, men något säger mig att Gim Yeojeong är bättre skickad att binda internationella kontakter än sin bror, och kanske är hon också den verkliga hjärnan i regimens kärna, sina 31 år till trots. Hon fungerar som broderns närmaste rådgivare.

Charmen ska man nog dock inte låta sig luras av. Det här är en tjej som är skolad i mord och som kan vara helt skoningslös, en förväntad egenskap bland det nordkoreanska ledarskiktet. Skulle hon ändå kunna mjuka upp landet?

Kategorier
Asien Indien Japan Kina Korea Kultur Politik Religion

Dharmiskt värn mot islam

Myanmars kansler Angsan Suqi företräder själv sitt land i processen vid Internationella domstolen i Den Haag, där man ska avhandla huruvida landet har brutit mot FN:s konvention om folkmord. Angsan Suqi själv avfärdar anklagelserna, och menar att de är våldsamma överdrifter.

Klart är att stora mängder muslimska bengaler (ruihanggya) har drivits ut ur landet till angränsande Bangladesh, likväl som att konflikt med våldsinslag har uppstått under processen. Orsaken därtill är att dessa statslösa muslimer importerades i stor mängd under brittisk kolonialtid som billig arbetskraft, och sedermera har skapat problem, bland annat med ambition att söndra Myanmar och låta delar av landet uppgå i muslimska Östpakistan (Bangladesh).

Intentionen att städa upp efter britterna har funnits länge och ligger fast. Det är ingenting Angsan Suqi kan (eller vill) ändra på, även om hon som kansler görs ansvarig för folkförflyttningen, och Myanmar kommer inte att låta sig bevekas av trycket från omvärlden.

Man kan se det som en nationalistisk yttring att bevara den gängse kulturen och fjärma ett hot om splittring, som ett dharmiskt värn mot det invasiva islam. Det har paralleller i Modis hindunationalistiska ambition att återupprätta Indien som en huvudsakligen hinduisk nation.

Dharmisk tradition har inga problem att samexistera med andra traditioner och religioner, förutom när dessa inkräktare kräver överhöghet och skapar problem. Islam är en sådan tradition som skapar problem, och så även kristendom i viss mån – två abrahamitiska traditioner med anspråk på den enda sanningen.

Hur det kan gå ser vi i hur Indien har klyvts i delar, med Pakistan i nordväst och Bangladesh (Östpakistan) i öst, efter att demografin tippat över till islams fördel. Samtidigt är 15 % av Indiens befolkning muslimer, varför hotet om ytterligare konfliktlinjer kvarstår.

Islam har som bekant även skapat problem i Xinjiang, där uigurer som historiskt bekänt sig till buddismen har smittats av islam och sedan sent 1970-tal radikaliserats svårt. Kraven är även där ett självständigt muslimskt «Östturkestan», det vill säga att splittra Kina.

Islam i förhållande till västliga och östliga traditioner

En blick på kartan ger vid handen att urgamla konfliktlinjer alltjämt gäller. Islam har aldrig slutat att expandera, utan fortsätter trycka på i alla riktningar. I öst håller dharmiska traditioner stånd, på samma sätt som väst har motat Mohammed i grind sedan tusen år tillbaka. Ändå har islam lyckats slå hål genom Bangladesh och Indonesien, två av de folkrikaste muslimska väldena i världen.

Huruvida islam även lyckas slå hål på Europa genom massmigration och högre födslotal återstår att se, likväl som vilka konsekvenserna blir av denna utveckling. Delar av Balkan är sedan länge fullt islamiserade, sedan det osmanska kalifatets dagar, och vi har där i modern tid sett konflikter avlösa varandra.

I väst har vi i allmänhet slutat vara kristna, men i grunden ligger ändå en kristen tradition. Mångkultur i all ära, men med förändrad demografi kommer samma muslimska krav på ökat inflytande göra sig gällande här som på annat håll, och konflikten kommer att ligga i öppen dager. Vi borde ta lärdom av utvecklingen i Myanmar.

Kategorier
Asien Film Kina Korea Kultur USA

Triss i film

Samtiden är i vanlig ordning ur led. Det sägs att folket inte hinner med att titta på alla teveserier som erbjuds i strömningstjänster, och att det gamla tevemediet därmed har återetablerat sin forna roll som underhållningsdrog. Det kanske är det som menas med att få ihop livspusslet?

Själv har jag inte tid för teve eller några serier alls, med undantag för utmärkt science fiction, ty då finns ingen tid kvar för film och böcker. Faktum är att jag aldrig hinner beta av den växande högen med endera mediet, och det kanske är så att det är jag som är ur led. Hu.

Nå, man får välja med omsorg, vilket är raka motsatsen till att slötitta på serier med trivial handling och hög förutsägbarhet. Det man trängtar efter är ett drag av nyskapande, något som avviker från det invanda och bekanta. I högen märkt 2019 finns en del sådana filmer, varav tre redovisas här.

Bekant för många är förmodligen Alita: Battle Angel (USA, 2019), ett mangainspirerat drama av ett slag som bara kan åstadkommas med moderna digitala effekter. En läkare hittar på en soptipp en skrotad cyborg utan kropp, och väcker henne till liv i sin avlidna dotters kropp. Alita, som hon blir kallad, minns inget av sitt forna liv, utan försöker finna sig i sin nya miljö.

Småningom går det upp för henne att hon har tjänstgjort som stridsrobot, och hennes teknik kommer väl till pass för uppgörelser med skurkar av olika slag, särskilt efter att hon förses med en anpassad cybernetisk kropp. Som all manga är handlingen och karaktärerna överdrivna, men genom dramarealistiskt foto som grund blir resultatet anmärkningsvärt fräscht.

Alita: Battle Angel (Robert Rodriguez)

Svart komedi i form av Parasit (기생충) (Sydkorea, 2019) ger en makaber historia om en fattig arbetarfamilj som steg för steg nästlar sig in i en rik familj som tjänstemän av olika slag. Sonen får i uppdrag av sin kompis att lära den rika dottern engelska medan kompisen studerar utomlands.

Väl på plats rekommenderar han sin syster som konstnärlig rådgivare åt den rika familjens son, och senare även sin far som chaufför och sin mor som hushållerska – de tidigare anställda manipulerar man bort. Handligen tar senare mer tragikomiska vändningar av det mer oförutsebara slaget.

Parasit / 기생충 (Bong Junho, 봉준호)

Nazha (哪吒之魔童降世) (Kina, 2019), eller Nezha som den formellt översätts, är en animation kring en hinduisk och buddistisk mytologisk figur som föds direkt som pojke snarare än spädbarn. Å andra sidan hålls han kvar i pojkstadiet med en magisk anordning, för att han är farlig för sin omgivning med sin uppdämda ilska och demoniska natur.

De kinesiska mytologiska superhjältarna är av betydligt äldre snitt än sina amerikanska motsvarigheter, och med en mer komplicerad bakgrund. Men i modern animation och tolkning blir handlingen lättöverskådlig och en trevlig njutning. Den elake Nazha motsvarar en modern vresig tonåring, och är i själva verket lätt att tycka om.

Nazha, 哪吒之魔童降世 (Jiaozi, 饺子)