Kategorier
Hälsa Kultur

Medellivslängdsutopi

Ozempic-knarkande Marteus på Expressen lär inte bli långlivad, men hon spekulerar ändå i vad en förmodad längre livslängd kan komma att innebära för såväl individen som samhället. Sådant som att sextioåringar kan komma att få ta hand om både sina nittioåriga föräldrar och hundratjugoåriga mor- och farföräldrar, och att vi måste arbeta allt längre för att få ihop en allt mer expansiv samhällsbudget.

Detta under antagande att medellivslängden ökar till 120 år under den så kallade läkarvetenskapens «framsteg» eller vad man nu ska kalla det, då sjukdomar som cancer sägs kunna botas med allt större framgång. Men antagandet är felaktigt, och medellivslängden kan i själva verket komma att sjunka.

Faktiskt sjönk medellivslängden redan under pandemin, i såväl Sverige som världen i övrigt, men mer drastiskt i USA: från 79.1 till 76.4 år. Även under influensan 1968 minskade medellivslängden, om än inte lika mycket. Det vittnar om att sjukdomar lätt ställer till med elände hos en skör befolkning, och att läkarvetenskapen då står tämligen maktlös.

Mest alarmerande är emellertid att incidensen av sjukdomar som diabetes och cancer ökar kontinuerligt, även justerat för ålder. Cancer kommer allt tidigare i livet, medan den forna ålderssjukdomen diabetes nu observeras frekvent redan hos barn. Den som drabbas av diabetes är i sin tur under högre risk att utveckla andra sjukdomar, och kan räkna med 10–20 år kortare livslängd i medel.

De generationer som hittills har höjt medellivslängden har inte under sin ungdom dragit på sig fetma och dylika livsstilssjukdomar, och metriken är därför kraftigt förskjuten i tid. Den ozempic-knarkande generation av sockervattendrickande och chipsätande instagramzombier kommer småningom att dra ned kurvan, samtidigt som det så kallade hälsospannet minskar: vi blir allt sjukare under den tid vi lever.

Läkarvetenskapen kan inte kompensera för kass diet på socker och olja, och i själva verket är man kraftigt medskyldig till utvecklingen. Man vill sälja sina statiner och sitt insulin, och man vill ha permanenta kunder under livslång prenumeration på en rad behandlingar. Hälsa och livslängd står inte på agendan, utan affärerna kräver sjuka patienter.

Samtidigt lär pandemierna komma allt tätare under människans fortsatta skövlande av naturen då populationen likt virus växer okontrollerat, och i kombination med en sjukare befolkning är trenden mot sjunkande medellivslängd given, i vart fall i den redan utvecklade rika världen.

Kanske toppar medellivslängden vid nittio år i enskilda länder innan förloppet börjar reverseras. Samtidigt finns inget som talar för att maximal livslängd kommer att överstiga 125 år för någon enstaka individ, och pladdret om genterapi har ännu inget fog för sig. En medellivslängd om 120 är är därför fortsatt science fiction, och kanske i själva verket en utopi som inte är önskvärd.

Medellivslängden planar ut, för att småningom gå ned när livsstilssjukdomar i ungdomen slår igenom.
Kategorier
Hälsa Kultur

Slutgiltiga dietära riktlinjer

Hamnade oförhappandes på EU-kommissionens samlingssida för nationella riktlinjer kring diet (FBDG), och det man slås av är att Bryssel faktiskt ännu inte tycks ha slagit näven i bordet och reglerat skiten ur hela unionen även i denna fråga. Det andra man frapperas av är att det överhuvudtaget finns sådant som nationella riktlinjer snarare än en enda världsvid rekommendation baserad på vetenskap – när allt kommer omkring finns det bara en matematik, en fysik och en kemi, men femtiofem tusen näringsläror.

Allra mest förvånas man dock av de flagrant felaktiga råden i sig, och man gör således bäst i att göra precis tvärtemot dessa i de allra flesta fall. Det finns ingen vetenskap bakom dessa rekommendationer, utan de är samtliga produkter av skräpvetenskapliga observationsstudier, politiska målkonflikter, kommersiella påtryckningar, korruption, lobbying, hävdvunnen myt, prestige och diverse doktrinära föreställningar, inte minst från religiöst håll.

Detta förhållande lär varken du eller jag kunna ändra på, men det anstår ändå gräsrötterna att i görligaste mån anlägga moteld och att protestera mot den skadliga informationen, som eldar på epidemin av sjukdomar, fetma och annan ohälsa. Om inte annat för att för sig själv klargöra en dietär strategi. Här följer:

Stärkelse

Storbritannien menar här att potatis, bröd, pasta, ris och andra stärkelsrika kolhydrater bör utgöra en tredjedel av maten. Man ska också välja produkter med lägst innehåll av fett, socker och salt. Britterna är fetast i Europa av en anledning.

Danskarna hävdar istället 75 g fullkorn per dag, belgarna 125 g, medan holländarna rekommenderar 6–8 skivor bröd om dagen, det vill säga det gamla Brödinstitutets högst kommersiella «rekommendation».

Frukt och grönsaker

Här slår man vanligen samman till «frukt och grönsaker», men de båda livsmedelsslagen har inget med varandra att göra. Frukt är vad växterna frivilligt delar med sig i syfte att fortplanta sig, och innehåller inga antinutrienter. Grönsaker (växterna i sig) innehåller å andra sidan antinutrienter som försvar mot angripare.

De nationella rekommendationern varierar här från ingen alls till 300–400 g per dag, eller kryptiska mått som 2–3 «portioner» eller «nävar». En del menar att man kan ersätta frukt med juice, men det kan man inte alls.

Baljväxter

Belgarna säger att man ska äta baljväxter minst en gång per vecka, bulgarerna minst två gånger per vecka och danskarna 100 g per dag. Svenskarna har ingen rekommendation alls.

Mjölk och mejeriprodukter

Européerna är ett mjölkdrickande folk, varför man har ganska samstämmiga rekommendationer om ungefär en halvliter mjölk per dag samt några skivor ost. Dessvärre rekommenderar man ultraprocessade lågfettsvarianter, vilket är heltokigt.

Kött

Här föreligger de mest verklighetsfrånvända rekommendationerna om högst 300–600 g rött kött per vecka, samt ännu mindre rökt eller kurerat kött. Även här vill man eftersträva låg fetthalt, vilket är lika galet i detta sammanhang. Man förespråkar hellre kyckling som alternativ, eller möjligen fisk eller baljväxter.

Fisk

Bulgarerna har här att man bör äta fisk minst en eller två gånger i veckan, medan irländarna hävdar högst två gånger per vecka. Rumänerna säger så ofta som möjligt. De flesta rekommenderar fet fisk, medan svenskarna förespråkar en variation mellan fet och mager fisk.

Ägg

Återigen går rekommendationrna kraftigt isär, med godtyckliga gränser om 2–3 eller möjligen 7 ägg per vecka. För den med högt «kolesterol» förespråkas mindre mängd, oaktat att dietärt kolesterol inte är en faktor av betydelse. En rad länder saknar särskild rekommendation, vilket är det riktiga förhållningssättet.

Oljor och fett

Kvantitativa rekommendationer varierar här från inga alls till 5–9 «portioner» per dag. Andra förespråkar 1–2 eller 3–4 matskedar olja per dag, och att totalt fettintag bör begränsas till 25–30 % per dag. I princip alla förordar begränsat intag av mättat fett och ersättning med de «mjuka» fleromättade oljorna. Åtminstone fransmännen förespråkar dock olja med omega-3-haltig alfalinolensyra som motgift till den inflammatoriska linolsyra som utgör basen i fröoljor.

Nötter och frön

Rekommendationerna går här i alla riktningar, eftersom människan inte har något särskilt behov av vare sig nötter eller frön. 15–50 g per dag är en vanlig rekommendation, men vad den baseras på är svårt att förstå. Saltade nötter ska väljas bort, sägs det.

Sötsaker och efterrätter

Här tycks man ha förstått att detta inte är livsmedel, utan njutningsmedel ägnat för fest snarare än vardag.

Socker

Man har emellertid inte fullt ut förstått sockrets skadlighet, även om polletten är på väg att trilla ned. Ovanligt många länder har ingen kvantitativ gräns alls, medan en del menar att man kan inta upp till 10 % av det dagliga energiintaget i form av tillsatt socker. Det kan man inte, i vart fall inte utan konsekvenser.

Salt

Sedan länge föreligger en diskurs om saltets förmenta skadlighet, varför man söker begränsa till högst 5 g per dag. Men man angriper här fel sak, och högt blodtryck beror inte på för högt saltintag, även om sådant förvärrar för den med sådan åkomma. Grundproblemet är ett helt annat, nämligen för mycket socker, olja och ultraprocess.

Vatten

1–1.5 liter per dag eller 6–8 glas är här en vanlig rekommendation, och man menar att det är viktigt att dricka innan man är törstig. Svenskarna har dock ingen särskild rekommendation.

Livsstilsvanor

Skippa inte frukosten tycks här vara ett vanligt mantra, tillsammans med att äta frekvent under hela dagen. En del varnar till och med för fasta, medan irländarna nöjer sig med rådet att njuta av mat.

Processade livsmedel

Nationerna har här dille på processat kött, men förbiser nästan helt och hållet den ultraprocessade föda i övrigt som till närmare åttio procent upptar utbudet i butiken. Man har helt enkelt en synnerligen efterbliven hållning i denna fråga, och förstår inte vad det är som verkligen ger upphov till sjukdom.

Kategorier
Hälsa

Skadligt bordsfett

Statsmedierna upplyser om att det råder «priskrig» på «smörgåsfetter», efter att dylika fetter inflaterats till stratosfäriska prisnivåer under ett par års tid. Härvidlag sägs de «växtbaserade» bordsmargarinen konkurrera med de «smörbaserade», men terminologin är vid närmare granskning inte helt korrekt.

På en traditionell smörgås har man förstås smör och inget annat, sådant naturligt smör som har smält i rumstemperatur under en tid. Det är därför det heter smörgås, snarare än «margaringås». Det enda «smörgåsfett» som finns är således smör, och det borde vara ett skyddat varumärke.

Analoger med andra sorters fetter är «bordsfett», som är en synonym för margarin, en produkt som framställs i kemiska fabriker och inte förekommer i fritt tillstånd i naturen. Det är en ultraprocessad form av fett, med inslag av transfett omfattande ett par procent, plus ett antal carcinogena ämnen.

Transfett orsakar reaktiva kedjereaktioner i cellernas mitokondrier, och är därmed en källa till kronisk inflammation, som i sin tur är grundorsaken till en rad folkhälsosjukdomar, från diabetes och högt blodtryck till cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Men statsmedierna och Rapsböndernas centralorganisation (Livsmedelsverket) nöjer sig med det faktum att dylika margarin är «växtbaserade», ett magiskt ord som antas medföra hälsobringande egenskaper enbart i kraft av dess högst avlägsna plantbaserade källa.

Men innan dessa raps- och solrosfrön omsätts i flytande olja krävs ett par varv i process i kemisk fabrik, omfattande upphettning i flera led, behandling med lösningsmedlet hexan (ett bensinliknade och cancerframkallande ämne), blekning, färgning, smaksättning och härdning. Slutprodukten kunde inte vara längre från naturen, utan är en kemikalie som kroppen inte vet att hantera.

Detta är också varför de «plantbaserade» fröoljorna (rapsolja med flera) respektive margarinerna är så mycket billigare än äkta naturligt smör. Det är kemiska kopior av originalet, framställda i massproduktion som ger betydligt högre avkastning än att nyttja den långsamma naturens produkter. Därför kan man också «priskriga» med sådana kemikalier, för att marginalerna är så mycket större.

Exempelvis kostar ett paket «Lätta» mindre än hälften av motsvarande mängd smör, samtidigt som vinstmarginalen är minst den dubbla. Men sagda «Lätta» är en ultraprocessad produkt som utöver inflammatorisk omega-6-haltig raps- och solrosolja dessutom är raffinerad med modifierad stärkelse (varför har man kolhydrater i fett?), emulgeringsmedel, konserveringsmedel och aromämnen.

Detta giftiga margarin breder man därefter vanligen på ett likaledes ultraprocessat «bröd», med ingredienser som vegetabilisk olja (ännu mer rapsolja), maltextrakt (socker), dextros (socker), sirap (socker), emulgeringsmedel och andra kemikalier. Det blir en double whammy av transfett och fritt socker, som orsakar metaboliskt ragnarök i mitokondrierna och gör dig svårt sjuk med tiden.

Egentligen ska man inte blanda större mängder kolhydrater (socker) med fett, utan konsekvent välja endera energikällan, men om man nu verkligen vill ha en «macka» ska brödet vara bakat av grovmalet mjöl, vatten och jäst och inget annat, samtidigt som fettet ska vara äkta smör och inget annat. Pålägget kan vara vilken animalisk eller växtbaserad ingrediens som helst, så länge det inte är ultraprocessat: skinka, tomater, sallad, ost.

Det är en synnerligen god idé i allmänhet att vara snål och dryg och att spara så gott man kan, men när det gäller matfett är priset inte en faktor. Det rör sig om helt olika produkter, och giftiga kemiska produkter som «Bregott» och «Lätta» kan inte tillnärmelsevis konkurrera med naturligt matfett som smör. Du tror dig tjäna någon krona, men den enda som tjänar är fabrikören av detta gift, och du betalar med din hälsa och ytterst ditt liv.

Kategorier
Hälsa Kina Kultur Politik Vetenskap

Cancerexplosion bland yngre

Om toxiner i miljön, luften och maten vore en faktor för cancer och andra sjukdomar, skulle man se en jämn utveckling över hela befolkningen. Men det man observerar är att det främst är yngre personer under femtio år som i allt högre grad utvecklar cancer, medan incidensnivån för äldre decelererar. Trenden är global.

Alltså kan man sluta sig till att orsaken är livsstilsrelaterad, och en annan parameter som styrker den hypotesen är att cancerincidensen samvarierar med graden av fetma. Det betyder inte, som man ofta tror, att kärlekshandtag är orsak till cancer, utan att fetma, cancer, diabetes och en rad andra sjukdomar alla har en gemensam underliggande orsak, nämligen metabolt syndrom under insulinresistens och höggradig kronisk inflammation.

Särskilt tydligt är detta samband i en ny kinesisk studie. I Kina har befolkningen på enbart en eller ett par generationer gått från fattigdom till överflöd, varför förändrad livsstil får ett tydligare utslag än i Västländer, där utvecklingen har pågått under längre tid.

I vanlig ordning spekulerar man i orsakerna och nämner de gängse käpphästarna rött kött, fet mat och alkohol, men sådana resonemang leder bort från verkligheten. Varken fet mat eller rött kött orsakar inflammation, samtidigt som kineserna aldrig har lidit brist på alkohol. Det sagt föreligger ingen större ökning i konsumtionen av alkohol.

Hongkong erbjuder i kraft av sin särställning ett bra jämförelseobjekt. Man äter där mest kött i världen, har längst livslängd och lägre incidens av cancer än på fastlandet, samtidigt som andelen feta och överviktiga är i paritet.

Typiskt för feta i Kina är istället snabbmatsdiet, godis och läsk i kombination med låg grad av rörlighet. Ultraprocessade livsmedel av olika slag samt oljefriterad snabbmat ligger alltså i grunden för utvecklingen även i Kina avseende fetma och välfärdssjukdomar.

För cancer, diabetes och andra sjukdomar är den hårda genetiska andelen mindre än fem procent, och nästan hela volymen av sådana sjukdomar har alltså att göra med epigenetiska uttryck under livsstil och andra miljöfaktorer. Läkemedel kan aldrig råda bot på detta problem, varför man måste angripa de mekanismer som leder till denna farliga utveckling.

Men staten drar sig för att lägga sig i med pekpinnar om mat, trots att man har föga problem med det i andra sammanhang. Samtidigt är råd och rekommendationer från myndighetshåll belamrade med målkonflikter och föga relevanta. Livsmedelsoligarkerna och snabbmatsjättarna får därför fortsätta förgifta befolkningen med olja och socker utan vidare konsekvenser.

Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Kött ger diabetes?

Med jämna mellanrum dimper forskningsrapporter ned om att kött orsakar cancer och till och med diabetes, särskilt då rött kött och alldeles speciellt processat kött. Det senare kan säkert bidra, nämligen om man spetsar skinkan med sockerlösning, men i grunden är resultatet fullständigt befängt, och allmänheten är inte behjälpt av sådan agendadriven pseudoforskning.

Att det rör sig om faktagranskad forskning publicerad i prestigefyllda Lancet bör kanske mana till viss eftertanke, men även den tidningen drivs av en klimatdriven agenda och hör till det plantbaserade lägret i den infekterade näringsvetenskapen. Man har till och med en egen diet, den så kallade «planetära hälsodieten».

Det rör sig om en metastudie, som tar ett grepp om ett antal observationsstudier, i vilka man söker eliminera samverkande faktorer. Efter omfattande p-hacking tror man sig kunna visa att den relativa risken ökar med 10 % från given baslinje med varje 100 g av rött kött, 15 % per 50 g processat rött kött samt 8 % per 100 g fågel.

Små värden, som i vänstertidningar som The Guardian genererar klatschiga rubriker som att två skivor skinka om dagen kan öka risken för diabetes typ 2 med 15 %, även om det inte är vad som påstås. Relativ risk är muliplikativ, inte additiv. Om baslinjen för den absoluta risken att utveckla diabetes är 5 %, är den förhöjda risken med ovanstående konsumtionsmönster 5.50 %, 5.75 % respektive 5.40 %. Statistiskt brus benämns sådant.

Säg istället att vi konsumerar 1000 g rött kött per dag, och vi erhåller en förhöjd absolut risk om 5·1.10¹⁰ % = 12.97 % eller 2.6 gånger högre, enligt denna modell. Det är mer substantiellt, men modellen i fråga är samtidigt trivialt felaktig, eftersom man aldrig i verkligheten har konstaterat utveckling av diabetes för personer under karnivor diet. I själva verket används sådan exklusiv köttdiet för att bota diabetes, med goda resultat.

Detta är det ständiga problemet med observationsstudier, dels att de inte tillnärmelsevis utgör en korrekt beskrivning av intagen föda hos deltagarna, dels att det är hart när omöjligt att skilja ut vad som bidrar med vad utan omfattande antaganden, i grunden gissningar, som i sin tur beror på bias, det vill säga vad man vill bevisa i cirkelresonemang.

Exempelvis äter ingen i verkligheten – med undantag för just karnivorer – kött utan annan föda, och den vanligaste formen av köttkonsumtion i Västvärlden är hamburgare och annan snabbmat. Det är då avsevärt rimligare tro att brödet, de oljefriterade potäterna, ketchupen och läskeblasken bidrar till metabol ohälsa snarare än köttet.

Det som ger diabetes och annan metabol ohälsa här är inte det nyttiga köttet, utan sockret i läsken, brödet och friten samt oljan i den ultraprocessade friten, brödet och osten.

Man kan också göra en snabb servettskiss med statistik. Man brukar hävda att köttkonsumtionen har ökat stadigt under efterkrigstiden, men i stort sett hela ökningen är av fågel, medan nöt och fläsk har en beskedlig utveckling som inte alls motsvarar den ökade incidensen av vare sig diabetes eller cancer.

Speciellt förekom fordom inte diabetes hos barn och unga i den omfattning som nu föreligger, och inte heller den motsvarande explosion i fetma vi observerar. Rött kött kan alltså inte förklara denna utveckling, men det gör däremot den ökade konsumtionen av ultraprocessmat, omega-6-haltiga matoljor och fritt socker samt även i viss mindre mån förändrade lek- och rörelsemönster.

Kött är i själva verket en del av lösningen på de metabola problem som numera gäckar hela världen, men den krockar samtidigt med de doktrinära klimatmålen. Vi är specifikt utvecklade för att äta kött i en omnivor modell, men däremot inte för industriellt hackad processföda, och inte heller vegansk («plantbaserad») kost.

The science is far from fucking settled i näringsvetenskapen, men man skulle faktiskt på ett ganska enkelt vis kunna avgöra saken en gång för alla, nämligen genom att explicit studera karnivorer in vivo och jämföra med en kontrollgrupp utan särskilda restriktioner. Här skulle man även kunna kasta in veganer som jämförande objekt.

Så varför görs inte sådan forskning? För att man på förhand känner vilka resultaten skulle bli, och för att det därmed skulle kullkasta det paradigm som har tjänat den plantbaserade skolan så väl under så många år. De lukrativa anslagen skulle upphöra, och det medicinindustriella komplexet skulle tappa i förtjänst under minskad försäljning av Ozempic, statiner, insulin och andra läkemedel.