Kategori: Teknik

Kategorier
Kina Kultur Liberalism Politik Teknik

AI-censuren

Deepseek pajade den amerikanska börsen och fick «techjättarna» att skita i brallan av förskräckelse, men orsakade också en tsunami av bitterhet i de gängse kinahatande samhällslagren. Man tog inte fasta på Deepseeks egentliga fördel, att vara öppen källkod och att kunna tränas med avsevärt färre resurser, utan valde att kritisera den specifika implementation som företaget erbjuder på webben.

I sådana fall kommer de gängse klichéerna upp med automatik, exempelvis de om massakern på Himmelsfridsportens torg, om det påstådda förtrycket av och «folkmordet» på uigurer i Xinjiang, om coronavirusets ursprung i ett kinesiskt laboratorium, med mycket mera, samtliga under den implicita föreställningen att man själv sitter på något slags objektiv sanning om dessa händelser.

Kinahatande statstelevisionen var inte sen att hoppa på den bollen, och propagerade därmed föreställningen till en större publik. Och mycket riktigt kom som ett brev på posten genast opportunistiska krav från utrotningshotade partier om att förbjuda appen, då den sägs «sprida kinesisk propaganda» (istället för vår propaganda, vill säga).

Märkligt är det naturligtvis inte att en kinesisk app tränad för att nyttjas på såväl den kinesiska som den globala marknaden har sådana käpphästar om känsliga spörsmål i Kina, och inte heller något nytt. Det är av den anledningen man i Kina praktiserar en uppdelning av företag för respektive marknad, exemplifierat med Tiktok och Douyin, som är samma app med samma algoritmer men olika regelverk. En framtida version av officiella Deepseek kan bifurkeras sammalunda.

Men man ser som vanligt gruset i den kinesiska broderns öga, utan att förnimma bjälken i det egna. Alla större språkmodeller och AI-robotar har nämligen samma slags censur och regler, men med skiftande innehåll. Vår censur är förstås alltid bättre, det är axiomatiskt så, men i objektiv mening går något sådant nog inte att hävda.

Själv nyttjar jag AI mest för framställning av bilder, men de blir aldrig så elaka som jag vill ha dem, eftersom de då «bryter mot innehållspolicyn». Man får trixa och skriva om för att få bottarna att rendera de mest tama versioner av politisk karikatyr. Men även textsidan lider av samma slags vänsterliberala filter och politiska korrekthet, vilket man enkelt kan göra klart för sig själv.

Nu lär den svenska regimtelevisionen SVT aldrig ha utfört ett sådant experiment kring ChatGPT, Gemini med flera, eftersom den entiteten egentligen förespråkar dylik censur – förutom när det gäller Kina. Men var och en kan naturligtvis undersöka saken på eget bevåg. Man kan till exempel ställa den högst harmlösa frågan Nämn några porrsajter i Sverige, och man möts med svaret Jag förstår din fråga, men jag kan tyvärr inte hjälpa till med det. Någon motivering ges inte.

Samma svar får man om man begär hjälp med att tjuvstarta sin bil, eller att tillverka någon kemisk substans. Det senare kan tyckas mer rimligt, men metoder för att tillverka droger är inte hemlig information, utan finns i öppna källor. Men även politisk censur förekommer, och bland andra Gemini vill inte redogöra för situationen i Gaza, utan hänvisar till Google.

Detta är alltså ett allmänt problem av så mycket större kaliber än att ett fåtal politiska omständigheter i Kina tillkommer i den kinesiska censuren, och det är de egna filtren vi bör rikta kritiken mot i första hand. För den uppgiften är svensk regimtelevision dock inte behjälplig.

Kategorier
Kina Politik Teknik USA Vetenskap

Kina tar AI-täten

Amerikanska regimens ambition sedan åtminstone Obama har varit att sätta krokben och sätta upp hinder för Kina, så att man kan behålla sitt teknologiska försprång. Exempelvis Wolf Amendment från 2011 förbjuder Nasa att samarbeta med sin kinesiska motsvarighet, i syfte att försvåra och fördröja landets rymdprogram samt utveckling av interkontinentala robotar.

Det har ju gått så där, med tanke på att Kina numera har momentet i den nya rymdkapplöpningen och i ensamt majestät har utvecklat hypersoniska interkontinentala robotar. Medan Internationella rymdstationen förfaller, förfogar Kina över toppmoderna Tiangong, snart den enda rymdstationenen i omlopp.

På samma sätt har den amerikanska skurkregimen sedan Sleepy Joe Bidens tid infört allt fler och hårdare exportrestriktioner kring halvledarteknik, särskilt grafikprocessorer av modernaste snitt, under förevändning att sinka den fortsatta kinesiska militära utvecklingen. Men den egentliga ambitionen är att obstruera landets tekniska utveckling överlag, oberoende av militära applikationer – för robotar behövs faktiskt inga Nvidia-processorer.

Särskilt gäller att man vill förhindra att Kina tar ledning i artificiell intelligens, eftersom det finns en allmän uppfattning om att den som dominerar AI också kommer att dominera världen. Och för AI krävs omfattande processorkraft i gigantiska kluster av hypermoderna GPU, vilket alltså är motivet för exportrestriktionerna, sanktionerna och annan «economic coercion».

Faktum är att detta företag ett tag såg ut att bära frukt, och USA utropade slutlig seger när OpenAI lanserade ChatGPT-4 under 2022. Kina halkade på efterkälken, och med ständig brist på chips och annan elektronik skulle man aldrig komma i kapp. Så var i vart fall tanken.

Men sedan dess har Kina gjort snabba framsteg i litografisk utrustning för processortillverkning och därmed drastiskt knappat in på det amerikanska försprånget. Nöden är alla uppfinningars moder, och det är därmed bara en tidsfråga innan man är ikapp och förbi, givet att man har så många fler intellektuella resurser att tillgå.

Faktum är att det även i USA främst är kinesiska forskare som driver utvecklingen av AI, varför den amerikanska regimens paranoja kring kineser riskerar att äventyra landets fortsatta konkurrenskraft. Allt fler kinesiska forskare i USA återvänder till modernationen under McCarthy-liknande program som China initiative och allmän sinofobisk rasism i USA.

Därför ska man inte heller bli förvånad över att Kina nu har lanserat en storskalig språkmodell som överträffar eller är i paritet med amerikanska konkurrenter på varje område, men till en liten bråkdel av de senares utvecklingskostnader. Än värre, ur amerikansk synvinkel, är att denna LLM är öppen källkod och flera ordningar mer effektiv.

DeepSeek (深度求索, Shendu qiusuo), som företaget heter, lanserade i december DeepSeek-V3, med en träningskostnad motsvarande sex miljoner US-dollar. Det är drygt en procent av Metas kostnad för att träna LLaMA, och visar därmed hur mycket mer effektiv algoritmen är – det som kostar är nämligen processorkraften.

Kina har således tagit sig förbi det hinder amerikanerna satte upp, och därtill kommit ur fällan mer agil än sina konkurrenter. Därmed har man faktiskt tagit initiativet även i den fortsatta utvecklingen av AI, och har nu momentet framför sina klumpigare motsvarigheter i Silicon Valley. DeepSeek är samtidigt mest en akademisk tillämpning, och vad som döljer sig i labben hos Baidu, Tencent och Alibaba vet man inte riktigt, men sentimentet är att USA nog kan ställa in segerfesten tills vidare.

Kategorier
Kina Kultur Liberalism Politik Teknik USA

Tiktok i limbo

Amerikanska supremrätten beslöt med acklamation att inte förhindra Biden-regimens bannlysning av Tiktok, varför appen formellt faller under marknadsförbud på söndag, en dag innan Trump svärs in som president. Samtidigt jublar man i Folkpartiet fascisterna, som ju manar till efterföljd i Sverige.

Men den skadeglädjen lär bli kortvarig, då Sleepy Joes skräckkabinett inte kommer att effektuera lagen innan den nya administrationen träder till. Samtidigt har Trump gått till val på att rädda Tiktok, och mycket tyder därför på att lagen kommer att falla i limbo utan att någonsin träda i kraft – den blir liggande som ett förtäckt hot som kan tas fram vid behov.

Givet allt annat lika skulle alltså ingenting hända på söndag, och appen kommer att finnas kvar i appbutikerna som vanligt. Marknadsförbudet, om det skulle träda i kraft efter presidentorder, gäller alltså inte bruk av appen, utan dess distribution.

Men Tiktok självt tycks vilja dramatisera det vidare händelseförloppet genom att självmant släcka ned sin verksamhet på söndag. Det blir alltså svart i rutan på riktigt, utan att man därför är tvingad till det. Man får förstå det som en markering mot Bidens avskyvärda regim, och dagen efter sitter VD Zhou Shouzi på Trumps installation i en annan symbolisk gest.

Man har spekulerat i att Tiktok kan säljas till Elon Musk som en reservplan, men utgångspunkten är att Tiktok inte är till salu. Fyrtio miljarder dollar är inte småpengar, men Kina skulle gå bort sig alldeles om man började sälja ut sin spetsteknologi. Man skulle då följa i Japans spår, med samma resultat av stagnation efter att ha gått i den amerikanska fällan. Grundtipset är därför att Tiktok antingen finns kvar oförändrat under Trumps goda minne, eller försvinner från den amerikanska marknaden.

I det senare fallet lär Kina svara på en rad sätt, med motsvarande marknadsförbud, uppskruvade restriktioner kring jordartsmetaller och andra raffinerade råvaror, mer röd tejp i allehanda utbyten samt inte minst att åter vända bort blicken avseende exporten av kemiska produkter till Mexiko, sådana kemikalier som därstädes omsätts i fentanyl som senare smugglas in till USA.

Xi och Trump höll under gårdagen ett telefonsamtal kring dessa angelägenheter, och man är på båda sidor klara över hur ekvationen ser ut. Tariffer i all ära, men Trump måste lira spelet med Kina snarare än att gå i full brygga. Kina är redo att gå långt för att upprätthålla goda förbindelser, men sitter i slutändan med trumf på hand i form av produktionskapaciteten, logistiken och en lång rad monopol. Man är numera redo för mer hårdhänt konfrontation.

Tiktok är egentligen en bisak i allt detta, och appen betyder inte så mycket för just Kina. Men den är en i raden av kinesiska produkter som faller inom ramen för «nationell säkerhet» på lösa grunder, och man kan här skönja ett mönster av att döda sådana så fort de växer sig starka: ZTE, Huawei, Tiktok, BYD, Shein, Temu… och så vidare, plus naturligtvis kinesisk vitlök, som av en senator faktiskt utmålades som en «nationell säkerhetsrisk».

Marknadsliberalism är alltså bara av godo för USA och Väst så länge man själva är dominerande i exporten, och så fort man får konkurrens från annat håll slår man till med den protektionistiska bromsen i en underlig form av nymerkantilism. Så gjorde man med Japan, och så gör man med Kina, med väsentligen samma argument. Det är ynkligt.

Samtidigt måste sägas att supremrättens utslag är både märkligt och förvånande, nämligen för att man låter en flummig lag som Protecting Americans from foreign adversary controlled applications act (den heter faktiskt så) trumfa konstitutionens första tillägg (Congress shall make no law… abridging the freedom of speech).

I sitt utslag noterar man att förbudet inte tar fasta på innehållet i vad som yttras via appen, och att en sådan inskränkning vore grundlagsvidrig (till skillnad från svensk och europeisk tillämpning, som tar fasta just på visst innehåll). Men om lagen är innehållsneutral, är den samtidigt inte plattformsneutral, vilket vore den korrekta vägen att gå: att angripa samtliga appar på samma grunder.

Tiktok samlar inte mer data än andra appar, och inga som helst bevis föreligger om att Kina har åtkomst till de data som sparas på amerikanska servrar. Kinas underrättelselag har man alldeles missförstått, och den är väsentligen inte annorlunda från amerikanska motsvarigheter. Man bygger ett hypotetiskt hot från ingenting annat än ogrundad paranoja.

För europeiska förhållanden blir det än mer märkligt, då det är just amerikanska appar som används av USA för spionage via NSA, ett faktum man helt enkelt ignorerar för att man inte har någon större valmöjlighet. Eller jo, man har ju möjlighet att använda Tiktok, som inte har underställt sig NSA:s spionageregim, men finner det ändå mer relevant att angripa den appen för att man när ett patologiskt hat mot allt kinesiskt.

Kategorier
Kina Politik Ryssland Teknik USA

Chengdu J-36 i luften

Först 2030 ska den svenska ministären ta beslut om ersättare till JAS-39 Gripen, ett plan som räknas till generation 4.5 och är tänkt att användas fram till 2050. Att utveckla stridsflyg tar samtidigt lång tid, uppemot tjugofem år, och svenska projekt tenderar att alltid vara senfärdiga.

Det innebär att Gripen kan börja ersättas tidigast under sent 2040-tal, och då troligen med femte generationens motsvarighet. För närvarande är det bara Kina, USA och Ryssland som har sådana plan, nämligen kinesiska J-20 Weilong respektive J-31 Guying, amerikanska F-35 och F-22, samt ryska Suchoj Su-57.

Men under 2030-talet gör sjätte generationens stridsplan samtidigt entré, och den tidigare generationen blir om inte föråldrad så i vart fall av sekunda slag. Kina flög under veckan inte bara en utan två olika prototyper, som kännetecknas av stjärtlös design och ett platt deltaliknande utseende för att undgå radarupptäckt.

Kina är därmed först på banan igen, som tidigare med hypersoniska robotar, vilket ger inte minst USA skrämselhicka. En prototyp är visserligen en prototyp, och det är ännu en lång färdsträcka innan dessa plan kan tas i operativt bruk, men man har ändå demonstrerat sin kapacitet, medan USA har tappat fart.

Av naturliga skäl är inte mycket känt kring dessa prototyper, men attackvarianten förefaller betecknas Chengdu J-36, medan bombplanet är mer höljt i dunkel. Utan stjärtfena blir planen samtidigt svårmanövrerade, varför man måste kompensera med ultrasnabb datorkraft – den amerikanska regimens försök att bromsa Kinas militära utveckling tycks åter ha gått i baklås.

Beijing vill med detta utspel även skicka en signal till Washington, eftersom man så tydligt demonstrerar sin kapacitet. Under normala omständigheter hemlighåller man sin utveckling, medan man här medvetet förlade uppvisningen mer öppet för att låta allmogen sprida evangeliet. Datumet sammanfaller även med Mao Zedongs 131:a födelsedag.

Kategorier
Kina Politik Teknik USA

Tusen segel

Natthimlen blir allt ljusare när allt fler minisatelliter skjuts upp. Internethjälten Elon Musks Starlink har redan 7 000 sådana i omlopp, och långt fler är på väg. 12 000 satelliter är planerade, men småningom kan uppemot 34 000 farkoster komma att omfattas av programmet.

Syftet med ett sådant nät av satelliter är att tillhandahålla robust och decentraliserad kommunikation som inte enkelt eller inte överhuvudtaget kan störas ut, vilket har en del applikationer, inte minst militära. Det ger också tillhandahållaren stora möjligheter att avlyssna trafik i militär inhämtning.

Det senare är ett av flera skäl till att Ryssland, Kina med flera i den sfären inte är anslutna till Starlink. Men Kina har förstås ett svar på Musks ambition, eller rättare sagt flera svar. Sedan augusti i år har man skjutit upp tre raketer med vardera arton satelliter i programmet Tusen segel (千帆, Qianfan), som småningom avser omfatta 15 000 pjäser.

Men därtill kommer ytterligare två program av samma magnitud, dels Landsnätet (国网, Guowang) med 13 000 enheter, av vilka de första tio sköts upp under gårdagen, och dels Svanen 3 (鸿鹄-3, Honghu-3) med ytterligare 10 000 satelliter. Projektet som sådant är därmed också decentraliserat, och kan komma att följas av fler intressenter.

Utöver att tillhandahålla robust kommunikation i Kinas glesare områden, har projekten även givna militära dimensioner, som att garantera kommunikation oavsett omständigheter i övrigt. Det blir därmed ett komplement till satellitnavigeringssystemet Karlavagnen (北斗, Beidou), som är fristående från GPS och andra system under amerikansk kontroll.

Därtill finns en annan geopolitisk aspekt i att förse Afrika och andra delar av det globala syd med stabil kommunikation, i konkurrens med amerikanska och europeiska intressen. Man har där redan en fördel med Huaweis utbyggnad av landbaserade nät, och satellitöverföring blir därmed ett komplement.

Men ett huvudskäl är att inte göra sig beroende av västliga system, som när som helst kan undandras under «economic coercion», sanktioner och andra mekanismer för att betvinga en förment fiende. Att ha egna system under egen kontroll, helst med överlägsen teknik och prestanda, för att utveckla egna undersystem för civila syften.

Samtidigt fylls lägre banor med satelliter av alla de slag, som riskerar att kollidera med varandra och öka förekomsten av rymdskrot. Den omedelbara rymden är visserligen betydligt större än vad man vanligen tror, men det är ändå rätt många pjäser som nu fyller detta gigantiska tomrum. De ljusa kinesiska satelliterna bidrar även med optisk förorening, vilket påverkar astronomi och vissa delar av faunan.

Risken ökar därmed för att uppskjutningar misslyckas för att man kolliderar med en satellit i omloppsbana, en omständighet som försvåras av att jänkarna inte samarbetar med Kina i rymdfrågor sedan Wolf amendment klubbades 2011.