Kategori: USA

Döda Tiktok – för Trumps skull

Inläggsförfattare Av Niklas Dougherty
Inläggsdatum 2024-03-12T08:47:10+01:00 CET

Först skärmlås för barn, och nu förbud för Tiktok. Liberaaalerna i Folkpartiet, till vilka Judeborgspostens knasiga ledarskribenter måste räknas, förnekar sig aldrig när det gäller att peta i de mest elementära friheter medelst social ingenjörskonst på statlig nivå.

Sägas ska att man har fått idén från det Amerika där verklig yttrande- och informationsfrihet ändå finns, till skillnad från i Sverige och Europa, där traditionen alltid har varit att förbjuda det makten ogillar. Ett förslag ligger färdigt i kongressen att rösta om under morgondagen, och Sleepy Joe har sagt sig vara beredd att skriva in förslaget som lag.

Därmed skulle man mucka med en fjärdedel av amerikanska väljare, varav många har Tiktok som försörjningskälla. Det är nog ingen bra idé, utöver att man utmanar konstitutionens första tillägg. Högsta domstolen kommer givetvis att riva upp en sådan lag.

En oväntad utveckling härvidlag är att Trump har tagit Tiktoks parti i frågan, nämligen för att han anser att appen ändå balanserar det skadliga inflytande Zuckerschmucks Facebook – «folkets fiende» – har över demokratin. Minns att Trump blev utslängd av såväl Meta som Twitter under sin tid som president.

Om en lag att förbjuda Tiktok – eller att tvångsförsälja appen – införs gynnar det således omedelbart Trump i presidentvalet. Detta trots att Trump själv inledde aggressionerna under sin mandatperiod, om än som en del av en allmänt kinafientlig strömning med tentakler i Europa och Sverige.

Kommunistpartiets nytta av detta slags information är nog tämligen begränsad.

Argumenten för detta konstitutionsvidriga agerande är emellertid svaga, för att inte säga obefintliga. Man menar att «kommunistpartiet» medelst Tiktok har en källa för insyn och påverkan, men Bytedance (字节跳动 / Zijie tiaodong) är alltså ett privat företag med separat verksamhet i Väst – i Kina heter appen Douyin (抖音) och har en helt annan profil. Servrarna står i USA, inte i Kina.

Samtidigt vet vi att samtliga amerikanska «tech»-bolag (teknikföretag) är under insyn av NSA och andra amerikanska myndigheter, och att de deltar i den världsomspännande amerikanska informationsinsamlingen. Det är därför en märklig variant av the pot calling the kettle black, då den amerikanska skurkstaten är den enda entitet som med visshet har påvisats bedriva spioneri medelst telefoni och internet.

Det privilegiet vill man behålla, vilket är den egentliga orsaken till att man angriper kinesiska telekomföretag som Huawei och appar som Tiktok, entiteter som inte står i NSA:s och CIA:s tjänst och därmed inte kan nyttjas för informationsinsamling. Teoretiskt skulle sådana förstås även kunna nyttjas av Kina, men symptomatiskt nog har man aldrig kunnat fastslå något sådant i utrikes verksamhet – Kina har inte samma hegemoniska ambition som USA att dominera världen.

Visst blir du avlyssnad och utsatt för påverkan – men inte av Kina.

Zhongnanhai ser istället angreppet som ytterligare ett slag mot kinesiskt näringsliv medelst godtyckliga förbud av olika slag för att hämma Kina. Av det skälet kommer man att instruera Bytedance att inte låta tvångsförsälja verksamheten i fall lagförslaget blir verklighet, utan att dra sig undan den amerikanska marknaden och därmed låta de politiska konsekvenserna ha sin gilla gång – medan jänkarna hellre vill lägga rabarber på appen.

Ytterligare ett skenargument som framförs i debatten är att amerikanska tjänster är «förbjudna» i Kina, men så är förstås inte fallet. Cwejman och liberaaaler på både denna och den andra sidan pölen kan inte visa upp någon sådan kinesisk lag, eftersom en sådan inte finns.

Tvärtom är alla amerikanska bolag välkomna att bedriva verksamhet i Kina, men det är förstås under de villkor och de lagar som gäller där, på samma sätt som Tiktok är underställt amerikansk lag i USA. Det kunde inte vara mer självklart, men för USA är dessa appar och tjänster samtidigt ett slags kulturella murbräckor med vilka man vill utöva inflytande annorstädes utan att behöva bry sig om lokala lagar – the pot calling the kettle black igen.

Man kan således inte förbjuda Tiktok utan att begå dödligt våld mot den egna västliga ideologin och de förutsättningar som definierar den liberala demokratin, alldeles oaktat hur Kina hanterar sitt sociala medielandskap. Men just härav vore det kanske faktiskt en riktigt god idé att löpa linan ut, och låta det korrupta Väst falla på eget grepp. Om det leder till att Trump vinner valet är det kanske ändå värt priset.

Storebror i Washington ser dig i varje ögonblick.

Europa Filosofi Kultur Politik Ryssland USA

Vårt sätt att leva

Inläggsförfattare Av Niklas Dougherty
Inläggsdatum 2024-03-09T13:40:23+01:00 CET

Tydligen har Sverige anslutit sig till Nato för att skydda vårt sätt att leva, en underlig amerikanism (our way of life) som i politiken upprepas ad infinitum tillsammans med motsvarande plattityder, som våra värden eller den regelbaserade världsordningen. De halvkvädna och luddiga begreppen definieras emellertid aldrig, utan förutsätts vara implicit givna.

Men en sak är säker: Magdalena Anderssons sätt att leva har ingenting att göra med mitt sätt att leva, och hennes samhälle, hennes värden och hennes världsbild har inte heller mycket gemensamt med mina motsvarigheter. Outtalat här är således en modern sekulär form av cuius regio, eius religio, att undersåtarna med automatik omfattas av monarkens (statsministerns, etablissemangets, Bryssels) tro och världsåskådning.

Man kan annars elementärt konstatera att vårt sätt att leva har rubbats i sina grundvalar under de senaste decennierna, och ett folk har aldrig varit så hunsat i att tvingas förändra sitt sätt att leva för att ge plats åt en oönskad miljonhövdad skara utsocknes migranter. Den svenska kulturen har redigerats, ord har förbjudits, hälsningsgester har deklarerats vara diskriminerande och folket har anklagats för att vara genomrasistiskt.

På motsvarande sätt förhåller det sig med *2SHBTQIAP++ och transagendan, en vänsterextremistisk rörelse som har implementerats uppifrån och ned med sedvanlig social ingenjörskonst. Man kan annars vara tämligen säker på att folket hellre hade sett en tandvårdsreform än att könsdysforiska element ska erhålla könskorrigerande vård eller att man i gängkriminalitetetens spår satsar stort på traumakirurgi.

Vårt sätt att leva har även hotats av islamistiska celler inympade i det svenska och europeiska samhället under stort inflöde av migranter undan amerikanska krig. Terrornivån är konstant förhöjd, och folket uppmanas att inte gå med hörlurar. Utanförskapsområden har vuxit upp som svampar ur jorden, och med dem har kommit omfattande kriminalitet, sexuellt våld och kulturell friktion. Kvinnor drar sig numera för att gå ensamma om kvällen. Vårt sätt att leva?

Under tvåhundra år av alliansfrihet kunde Sverige utvecklas efter egen vilja och i egen regi, och vi blev ett demokratiskt land utan bombliberalism eller andra påtryckningar. Vi hade frihet att välja och att uttrycka oss fritt avseende omvärlden, och gick inte i någons ledband. Hot fanns från Tyskland, men ingen allians hade räddat oss ur den kalamiteten, utan tvärtom dragit in oss i stridigheterna.

Hot från Ryssland har inte förelegat överhuvudtaget sedan 1815, och det faktum att Moskva gör anspråk på hävdvunnet ryskt territorium – historiskt kärnområde i Kievrus – ändrar inte på detta faktum. Däremot blir vi med automatik rysk måltavla när vi ansluter oss till en aggressiv militärpakt som ständigt utökar sin östgräns mot Ryssland.

För att komma i fråga för medlemskapet har vi tvingats kompromissa med vårt sätt att leva, nämligen genom att lägga sordin på den egna utrikespolitiken, självcensurera samt inte minst krypa för diktatorn i Ankara. Rättsstatens principer kastades ut genom fönstret när domstolar gick på politikens linje i att utvisa förmenta terrorister till den islamistiska skurkstaten.

Den anpassningen fortskrider när vi knyts allt hårdare till det amerikanska imperiet, och vi binder därmed ris för egen rygg. Vårt sätt att leva begränsas till det amerikanska sättet att leva, som nog inte ska ses som vare sig fördömligt eller uppbyggligt. Med Washingtons hållhakar blir vi inlåsta i en given mall, och har inte längre frihet att själva välja inriktning. Det är en form av förslavning eller suzerän underkastelse i vasallskap, och därmed ännu ett fatalt politiskt misstag.

Europa Kina Teknik USA

Lianghui

Inläggsförfattare Av Niklas Dougherty
Inläggsdatum 2024-03-08T09:26:44+01:00 CET

Årliga plenarsessioner i Nationella folkkongressen respektive Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens fortskrider en smula i skuggan av det israeliska folkmordet i Gaza, den molande konflikten i Ukraïna samt lokala nyheter som den svenska Nato-anslutningen. Det kan samtidigt passa Kina ganska bra att få operera i kulisserna ett tag.

Sessionerna – Lianghui (两会, två konferenser) – har i själva verket fokus på sådant inrikesgods som inte är så intressant för en utrikes åhörarskara, som skola och minoritetspolitik. Men det är också ett tillfälle för Partiet att presentera den fortsatta inriktningen samt låta sig intervjuas i allehanda frågor.

Signaler som emanerar från Beijing är således att man ämnar upprätthålla samma mål om fem procents tillväxt även under 2024, vilket givet de turbulenta omständigheterna är en ambitiös målsättning. Försvaret erhåller en sjuprocentig uppräkning, men ligger ändå stabilt under två procent av BNP, och man når alltså inte upp till Nato-standard ens om man räknar in dolda summor till ytterligare en tredjedel.

I kontext utgör den kinesiska försvarsbudgeten en tredjedel av den amerikanska, eller kanske runt hälften med köpkraftsjustering. Omvänt är den av samma dimension som den samlade budgeten i Indien, Japan, Sydkorea, Australien och ytterligare tolv länder i regionen. Man bör förstå det som att Kina är en betydande regional militärmakt, men inte en global.

Uttryckt som andel av statens utgifter rör det sig om under fem procent, i kontinuerligt sjunkande trend. Det är betydligt mindre än de flesta grannländer, utöver Japan, och indikerar alltså inte någon betydande upprustning utan en stabil ordning, i kontrast till mediespinnet om Kina som en «aggressiv» militärmakt.

Kina bygger ett fjärde hangarfartyg, meddelades under Lianghui.

Nej, Kinas fokus är och förblir ekonomin, mer precist den teknologi som allt mer utgör fundament. Innovationer och satsning på forskning och teknisk utveckling är således kärnan i budskapet, i syfte att ta sig förbi de hinder som amerikansk exportkontroll utgör. Kina har för avsikt att bli självförsörjande i sådana delar där man ligger efter, som avancerad halvledarteknik.

Men en given konsekvens av det är att Kina därmed inte bara kommer ikapp, utan även går förbi och småningom blir en ledande halvledarmakt, med förmåga att konkurrera ut resten av fältet givet sin blotta storlek och andra fördelar i form av logistik och produktionskapacitet. USA skjuter sig därför i foten genom att på så sätt stimulera Kina till avancemang, i utbyte mot att kunna sinka nationen under en kortare tid – därav fem procent i tillväxt snarare än kanske sju eller åtta.

Ytterligare hinder utgörs av amerikansk och västlig merkantilism med tariffer och andra vägbulor för kinesisk export, exempelvis av elbilar, Det heliga klimat sägs vara av största vikt för Bryssel, men tydligen inte till priset av att låta Kina «invadera» Europa med solceller, vindturbiner, elbilar och annan grön teknik där man är världsledande och fullständigt dominerande.

Ett är säkert, nämligen att kinesisk teknik kommer att dominera vår vardag i en snar framtid.

Man kanske har en poäng i att Kina måste öppna sin marknad mer, men i grunden är denna «avglobalisering» skadlig för alla parter, inte bara för Kina. Det är en «lose-lose-situation», där vi i Europa kommer att dra det allra kortaste strået, eftersom vi är fullständigt beroende av export för vår välfärd och inte självförsörjande i den grad som USA och Kina är. Ty Kina kommer naturligtvis att svara på sådana handelshinder med reciproka medel, varvid tysk industri drabbas hårt.

USA kunde ta hål på den japanska ekonomiska utvecklingen och neutralisera den japanska halvledarbranschen med ungefär samma medel som man i dag riktar mot Kina, om än med annan retorik. Men Kina är så mycket större och mer betydande än Japan, och har med sin dominans i produktionskapacitet och monopolställning kring vissa nyckelprodukter en helt annan förmåga att bjuda motstånd.

Därför går Kina segrande ur striden, men möjligen med en viss bitterhet och fientlig inställning till Väst. Det skulle gynna oss (och dem) mer med fortsatt öppenhet och samverkan, istället för «konkurrens» i skilda system och med omåttligt fulspel. Global handel och annat utbyte är win-win, och vår kaka blir därför inte mindre för att Kinas växer – tvärtom.

Säkert är även att Kina består intakt i kulturell mening, oavsett andra förändringar.

Politik USA

Sverige upptas i imperiet

Inläggsförfattare Av Niklas Dougherty
Inläggsdatum 2024-03-07T08:37:40+01:00 CET

Kristersson med akolyt Billström sägs ha angjort den usoniska huvudstaden i syfte att slå en 叩头koutou för kejsaren, och dymedelst låta sig välkomnas in i det världsomspännande amerikanska imperiet. Uppenbarligen en stor dag för moderatledaren och hans Nato-runkande adepter, men en händelse vi alla kommer att få umgälla vad det lider.

Amerikanska bombplan har redan symboliskt flugit över Stockholm för att markera suzeränitet, på samma sätt som när amerikanska kanonbåtar ligger förankrade i Riddarfjärden med rören riktade mot Riksdagshuset. Nu har vi er på kornet, tycks man vilja säga.

Huruvida det blir någon underhandling med Sveriges nye överbefälhavare Sleepy Joe Biden eller dennes ställföreträdare i den kognitiva frånvaron, det vill säga Blinken, återstår att se, men säkerligen blir Kristersson i all gunstbenägenhet föremål för lättare tingeltangel och andra formalia.

Baksmällan efter festen kommer dock ofördröjligen, varvid vi lär få regurgitera den högtidliga retoriken och anpassa oss till ett historiskt vasallskap. Medlemskapet i Nato kommer inte med några som helst garantier för undsättning vid nöd, men innebär ändå plikter gentemot värdnationen i form av deltagande eller understöd i dess mångahanda geopolitiska ränker.

Kristersson låter sig välkomnas in i imperiet under en ceremoni i Washington.

Redan har landet drabbats av en veritabel krigspsykos, omfattande doktrinär drill i småskolan och omställning till krigsberedskap på myndighetsnivå. Säpo fick i all paranoja fnatt och trodde sig vara utsatt för ett ryskt giftgasangrepp, i likhet med hur usoniska diplomater världen över hallucinerar om rysk mikrovågsstrålning i havannasyndromet.

Svenska jordgubbssoldater drillade i *2SHBTQIAP++ och andra goda värden men oförberedda på verklig strid kan komma att möta sitt slutliga öde i avlägsna konflikter som saknar all bäring på svensk säkerhet, likt forna karoliner som tvangs plikta med sina liv på dödens fält i Poltava för svenskt storhetsvansinne. Vanvettet är dock denna gång amerikanskt, och svenska knektar står nu i den mörka kraftens sold.

Kristersson et al lär få förspörja vidare instruktioner om Sveriges nya roll som amerikansk lydstat, men det är ett uppdrag som den skalkaktige narren utför med entusiasm och glädje. Oförväget kommer man att ta sig an nya geopolitiska utmaningar, och det är nog bara en tidsfråga innan ock Sverige har en «indopacifisk strategi».

Småningom har vi även amerikanska kadetter på svensk mark, men bortanför svensk lagstiftning. Likt kolleger på Okinawa och andra amerikanska baser kan de säga genki baby? till svenska flickor och låta uppfylla sina begär utan överdrivna mått av samtycke och utan vidare konsekvenser. Vi har förnedrat oss.

Kristersson kommer inte att vara svår att styra för Onkel Sam, utan springer glatt i dennes ledband.

Europa Kina Politik Ryssland USA

Utslaktning

Inläggsförfattare Av Niklas Dougherty
Inläggsdatum 2024-03-01T22:15:16+01:00 CET

Kinas ekonomi går för närvarande en aning trögt, även om inte alla förstår att det är en medveten förändring och ett tillfälligt tillstånd snarare än en kollaps. Bidragande externa faktorer är emellertid pandemin i kombination med amerikansk exportkontroll och handelskrig, som lägger sordin på den kinesiska tillväxten.

Men det ena ger det andra, och när den kinesiska tillväxten viker och horder av främst unga blir arbetslösa, har man som en följd mindre pengar att spendera på franska handväskor, tyska bilar och amerikanska telefoner. Längre ned i dominokedjan följer således minskad europeisk och amerikansk export till Kina, vilket ger motsvarande hack i kurvan i våra ekonomier.

I själva verket är det betydligt värre för europeisk ekonomi, inklusive svensk, som till skillnad från Kinas är i recession. En bidragande orsak härför är förstås även kriget i Ukraïna, eller snarare den energikris som har följt i spåren av detta och därmed gjort tysk industri mindre konkurrenskraftig. De olagliga och ineffektiva sanktionerna har knappast hjälpt saken, utan snarare förvärrat läget. Och när kranker Mann Europas viker ned sig, följer svenska och andra europeiska underleverantörer med automatik med ned i malströmmen.

USA har dock parerat detta effektivt genom att dels spränga Nord stream och därmed gett sig själv möjlighet att kränga naturgas till Europa, och dels locka till sig europeiska företag och investeringar genom Inflation reduction act och andra instrument. Samtidigt har kriget i Ukraïna inneburit manna från himlen för det amerikanska militärindustriella komplexet, som noterar rekordtillväxt.

Förlorare i denna geopolitiska härva är således vi i Europa, som tar osedvanligt mycket stryk när externa krafter drar i tåtarna. Det ger samtidigt en rad intressanta effekter, som vi här ska studera på ett ytligare plan.

Först har vi levnadskostnadskrisen, som följer i spåren av inflation, recession och arbetslöshet. Prisökningarna har gjort européerna fattigare än tidigare, och särskilt i förhållande till amerikaner och kineser. Det i sin tur resulterar i att missnöjespolitiker får större utrymme, och man kan notera en tung extremhögervåg i Tyskland och andra delar av Europa.

Politisk radikalisering sker samtidigt över hela linjen, i Sverige främst uttryckt genom en fullständigt utvecklad krigsspsykos, under vilken hela samhället ska ställas om och förberedas för krig. Den nordiska randstaten svängde över en natt, och valde bort tvåhundra år av alliansfrihet och neutralitet mot medlemskap i en förlegad försvarsallians från kalla krigets dagar, i tron att det skulle ge oss skydd mot den förmenta fienden i Moskva.

Denna omställning sker alltså samtidigt med att ekonomin viker nedåt brant för en längre tid, vilket nog inte är en tillfällighet. Det interna missnöjet med arbetslöshet, sämre villkor, prisökningar och till råga på allt okontrollerad kriminalitet och otrygghet externaliseras genom påhittade yttre fiender, som Kina och framförallt Ryssland, som får figurera som allmänna busemän mot vilka den folkliga vreden kan kanaliseras.

Ytterst handlar det möjligen om en veritabel utslaktning av en ung och arg generation genom aktivt krig mot Ryssland i Natos regi, eftersom detta är en i historiskt avseende återkommande metod för att varva ned under bistra ekonomiska tider. Krig är i slutändan en kamp om resurser, och bättre soldater än en förlorad generation går inte att finna – det är den naturliga krigscykelns momentum.

Det är så Hitlertyskland förklaras, som revanschism för det orättvisa versaillesfördraget, och det är så man alltid har lockat unge män att dra i krig för en färgad tygbit och det symbolvärde en sådan har. Att det aldrig skulle komma att hända igen är förstås höjden av naivitet, och vi ser nu samma slags flipperspelseffekter utspela sig som under de båda världskrigen.

Macrons utspel häromdagen att Nato kan sätta stövlar i backen i Ukraïna vittnar om att man åtminstone umgås med tankar om ett vidgat krig, eftersom Ryssland ju inte «får» vinna. Just nu säger andra stopp och belägg, men ge det några månader till, och galenskapen är förmodligen all. Planering finns.

Man kan med rätta fråga sig om Västs söndercurlade regnbågsarmé av sojapojkar och BLM-butches verkligen kan matcha Putins barska mannar, men i realiteten behöver man bara sätta in en mindre andel mer hormonstinna män av klassiskt snitt för att matcha den krigströtta Röda armén. Och i slutändan är det ändå fråga om ett tekniskt krig, där den som har mest förödande vapen vinner. Det är synd om människan.