Kategori: Politik

Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik

Nötkorruption i EU

Brist på nötkött råder, eftersom europeiska och nationella lagar av olika slag gör det allt mindre lönsamt att föda upp boskap, samtidigt som det finns en miljötalibansk och vänsterkommunistisk agenda om att premiera plantföda. Då passar quislingarna i Bryssel på att yttermera införa protektionistiska åtgärder, denna gång avseende nötkött från Brasilien.

Så mycket var alltså «frihandelsavtalet» med Mercosur värt, det vill säga inte ens pappret det är skrivet på. Det leder inte till en enda förbättring för europeiska konsumenter, eftersom producenterna ska skyddas till varje pris med olika slag av protektionism.

Det är vad lobbykorruptionen i EU leder till, att Europa blir världens dyraste kontinent, trots att man ideligen släpar efter i tillväxt i förhållande till USA och Kina. Elen ska vara dubbelt så dyr, så ock bilarna, samtidigt som billiga bilar från Kina beläggs med strafftullar. Samma metoder används nu för att angripa det billigare brasilianska nötköttet, med svepskäl kring «antibiotika».

Brasilianskt nötkött stammar annars från frigående kreatur som äter naturligt gräs på savannen, vilket ger mört och saftigt kött. Svenskt och europeiskt nötkött består i gengäld av uttjänta äldre mjölkkor som har utfodrats med diverse former av spannmål och konstlade preparat under tveksamma förhållanden, vilket ger segt och i princip oätligt kött som inte är tjänligt som människoföda.

Kilopris för svensk entrecôte är icke desto mindre 339 kronor i en oligarkkedja, medan den brasilianska i veckan betingar 175 kronor, det villl säga nästan hälften så billigt. «Extra marmorerad» entrecôte från Sverige, alltså i paritet med det brasilianska köttet, går emellertid loss på inte mindre än 455 kronor per kilo.

Samma förhållanden gäller oxfilén, där kedjan tar 523 kronor per kilo för svenskt kött, medan den brasilianska varianten kostar 365 kronor. I dyrare kedjor går priset över 600 kronor, vilket är fullständigt ohemula nivåer. Än värre blir det när sådana priser ska omsättas i restaurangnäringen, varvid en kötträtt kan betinga astronomiska belopp när det billigare köttet försvinner från marknaden.

Med EU blir alltså allt dyrare i en aldrig avstannande inflationsspiral, och frågan är egentligen vad vi ska ha detta sovjetmonster till. Det finns inte en enda fördel med EU, men däremot allt fler nackdelar. Vi i Sverige fick aldrig europeiska friheter, utan har kvar vårt Systembolag och andra märkliga svenska företeelser, samtidigt som den «inre marknaden» mest är ett stort skämt – de som har räknat på saken menar att friktionen i form av nationella särregler motsvarar över hundra procent i handelstullar.

Någon förändring sker aldrig eftersom mäktiga intressen inte vill det, utan ser till att hålla politiker i schack genom mutor och andra former av korruption. Här är det fråga om europeisk köttindustri som petar in miljoner euro på politikers konton för att främja deras intressen, snarare än att tjäna folkets. Det går alltid att motivera på olika sätt och linda in i passande retorik, som «antibiotika», eller i fråga om kinesiska elbilar, «subventioner». Förlorare är i slutändan alltid du.

Boi från Brasilien. Din korrupta EU-representant har bestämt att svenskar inte längre ska få äta detta djur.
Kategorier
Europa Kultur Liberalism Politik USA

Imaginärt val, reellt kval

Maga-högern vänder Trump och Republikanerna ryggen, efter att US-presidenten svikit sina väljare och sina främsta anhängare. Sveket består inte minst i att ha förbrutit sig mot förpliktelsen att inte inleda nya krig, medan han i själva verket först anföll Venezuela och därefter inledde ett nytt evighetskrig mot Iran på inga som helst rättmätiga grunder.

Minns att han i sitt installationstal hävdade: We will measure our success not only by the battles we win but also by the wars that we end. And, perhaps most importantly, the wars we never get into. My proudest legacy will be that of a peacemaker and unifier. That’s what I want to be. A peacemaker and a unifier.

Trump hävdade vidare: We will be a nation like no other. Full of compassion, courage and exceptionalism. Our power will stop all wars and bring a new spirit of unity to a world that has been angry, violent, and totally unpredictable. Men den enda som har visat sig vara unpredictable är Trump själv, vars utsagor svänger från den ena ståndpunkten till den andra från morgon till kväll.

Av America first blev alltså inte så mycket, utan Trump har istället accelererat USA:s förfall och mer eller mindre säkerställt att landet blir detroniserat av Kina på i stort alla punkter inom ett decennium. Inte minst handelskriget mot hela världen har helt förstört det amerikanska näringslivets konkurrenskraft, och kvar finns bara en AI-bubbla i väntan på att spricka.

Fredspresidenten.

Samma slags utveckling, om än i mer modererad fason, känner vi från den svenska Tidö-regimens handel och vandel under mandatperioden. Av Sverige först blev mest Ukraïna först och sedan Israel först, inte minst av de så kallade «sverigevännerna».

Mer problematiskt är att man systematiskt bröt alla vallöften, bland annat genom att successivt höja elskatten tre gånger istället för att sänka den; att öka invandringen istället för att minska eller reversera den; att göra svenskarna mer ofria genom att införa statliga sanningar och förbud mot att förneka förintelsen; att toppa Socialdemokraterna genom att vidga sexköpslagen till Onlyfans och digitala miljöer; att öka antalet myndigheter istället för att drastiskt minska dem; att inte få bukt med det dödliga skjutvåldet och inte heller arbetslösheten, med mycket mera.

Tidö-högerns väljare sviker således regimpartierna som konsekvens, och i valet som stundar i september kommer Anderssonskan att promenera hem segern på walk over, då moderatregimen redan har kastat in handduken och inte har någon plan för ett fritt och ickesocialistiskt Sverige. En vänsterkommunistisk minoritetsregim träder in i dess ställe, med stöd av VPK.

Men som exemplen ovan visar blir det ingen som helst skillnad, annat än på den yttersta marginalen. En krona hit eller dit i skatt, en krona hit eller dit i avdrag och så vidare. Det är en form av tankekontroll där man ger illusion av valfrihet, medan verkligheten inte har några sant fria val.

Oavsett om du väljer det blå eller röda laget/pillret blir resultatet att vinnande regim kommer fortsätta att ta allt mer av dina pengar och inskränka allt mer mer av dina få kvarvarande friheter. Lagboken kommer att fortsätta svälla, och så även de områden i vilka politiker vill lägga sig i.

Det är en metatstatisk utveckling av ett samhälle statt i politisk cancer, den omständighet att politiken breder ut sig i varenda vrå och i vartenda hörn i samhällskroppen, och att det inte längre finns några fria ytor. Valboskapen vallas som kor genom slussar och grindar i livets alla skeenden, under statens ständiga överinseende.

Bland partierna finns inte ett enda som vill reversera den utvecklingen och göra staten mindre och människorna friare. Inte ett enda som vill avträda makt till enskilda individer, i ekonomiska, sociala och andra frågor. Inte ett enda. Det är vad regimerna Trump och Kristersson har visat oss i praktiken, och det är egentligen ingen nyhet – det har alltid sett ut så.

Men i tankekontrollen ingår ändå att ge sken av att demokratin ger möjlighet till förändring, och därför kommer du som vanligt att traska till kommunkontoret den där söndagen i september för att avlägga din röst. Det är samma mekanism som fick dig att «tvätta händerna», stanna hemma och lyssna på myndigheterna under pandemin – alla kor följde mer eller mindre blint den utstakade vägen.

Det är vad du är, en ko. Valboskap. Ett instrument för andra att utöva makt över dig. Och du köper det, varenda gång.

Detta får du oavsett regim.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Vänsterbliven testosteronkris

Mäns testosteronhalt har i medel halverats under ett halvt århundrade, enligt en brittisk studie. Resultatet gäller män i Västvärlden i några utvalda länder, och man söker orsaken i bland annat ökad prevalens av diabetes och fetma samt mikroplaster och andra kemikalier i miljön.

Men det är då, vad gäller fetma och diabetes, fråga om samvariation snarare än ett strikt orsakssamband, och samtliga sådana metabola tillstånd har en gemensam grundorsak. Det är inte PFAS, även om mikroplaster inte kan uteslutas som bidragande orsak – normala testosteronhalter hos friska män undanröjer emellertid i stort den hypotesen.

Den gemensamma nämnaren står istället att finna i kost och grad av rörlighet samt i viss mån sexuell företagsamhet. Testosteronhalten korrelerar positivt med intag av mättat och enkelmättat fett, men negativt med fleromättat fett.

Djävulen finns i vanlig ordning i detaljerna, och bland fleromättade fetter är det omega-6-haltiga fettsyror som linolsyra som har en negativ effekt på testosteronhalten, medan omega-3-haltiga fettsyror som DHA och EPA i fisk (men inte tillskott!) har en positiv. Produktion av testosteron främjas även av zink och vitaminer D och B₁₂, omständigheter som gemensamt pekar mot animalisk kost.

Testosteronhalten varierar positivt med fettintag, mättat fett och enkelomättat fett, men negativt med fleromättat fett (omega-6).

Men som vi vet har den animaliska kosten kraftigt motarbetats under ungefär samma tidsperiod som testosteronhalten har reducerats. Först som ett resultat av den stora fettskrämseln under 1980-talet, då man lanserade «fettfria» ultraprocessade produkter eller sådana med lägre fetthalt, ett paradigm som än idag omhuldas av den svenska myndighetsvänstern med Livsmedelsverket i spetsen.

Framförallt motarbetar man det mättade fettet, och pratar istället om omega-6-haltiga fettsyror som linolsyra i rapsolja som «nyttiga» fetter, men resultatet talar så att säga för sig självt. Det är inte bara en korrelation mellan konsumtionen av matolja och förekomsten av metabolt syndrom med effekter som fetma, diabetes, cancer, demens och förstås minskad testosteronhalt, utan det rör sig om ett veritabelt orsakssamband.

Det är det forskningen visar, men som man väljer att blunda för, för att man har målkonflikter med överdoktriner kring «klimatet», för att livsmedelsindustrin korrumperar och för att ett allestädes förhärskande vänsterliberalt paradigm dominerar. Myndighetsvänstern driver alltså aktivt på för att yttermera rubba balansen mellan omega-3 och omega-6 samt minska intaget av animalisk föda.

Andra faktorer som påverkar produktionen av testosteron är regelbunden motion, dels aerobisk sådan, dels mer intensiv träning samt resistensträning av olika slag. Man kan här notera att myndighetsvänstern och den vänsterblivna politiken även på denna front aktivt motarbetar en frisk manlighet, genom att angripa den så kallade manosfären och det testosteronstinna innehåll av träning, animalisk kost och sex som präglar denna genre.

Även sexuella faktorer förekommer alltså vad gäller testosteronbildning, och bara att stöta på motsatta könet frisätter produktion av testosteron. Men för män är det numera händerna på täcket, och det ger väl minst två år i fängelse bara att lägga händerna på en kvinnas axlar – en «ovälkommen» invit som tolkas som försök till våldtäkt, eller vad det nu kan röra sig om i Aftonbladets föreställningsvärld.

Nu är testosteron förstås ett tveeggat svärd, och i kontrast till normal manlighet förekommer även avarter där hormoner inverkar negativt i form av våldsutövning. Samhället har sedan dess uppkomst för tio tusen år sedan mer eller mindre aktivt sökt reducera denna farligare sorts manlighet, och den trenden fortsätter in i vår tid.

Men saken gynnas nog inte av att reducera män till betacucks som käkar östrogenproducerande sojabönor eller blir soffpotatisar med man boobs, allt medan kvinnorna söker kärlek utanför gränserna eller bland det invandrade klientelet med mer traditionella manlighetsnormer. Det är så man förstör ett folk, eller snarare byter ut det mot ett annat i en märklig form av etniskt suicid.

Testikelvolym hos män är en ställföreträdande parameter för testosteronhalten, och man har visat att intag av omega-3 (DHA, EPA) ger ökad volym, medan intag av omega.6 (rapsolja, Bregott, matolja) ger minskad. (Fatty acid intake in relation to reproductive hormones and testicular volume among young healthy men, DOI: 10.4103/1008-682X.190323)
Kategorier
Europa Kultur Politik

Re-reconquistan

¡Lo podemos! säger Sánchez och hans vänsterkommunistiska regim, i något försök att efterapa den tyska katastrofen under Merkel. Wir schaffen das! sade man där och då, medan man hos oss yttrade att «mitt land bygger inga murar!». Sagt och gjort gav regimen amnesti åt illegala «papperslösa» i landet, varvid 1.2 miljoner ansökningar inkom.

Den omständigheten ligger i sin tur till grund för gårdagens invasion i spanska exklaven Ceuta av en marockansk här omfattande inte mindre än 49 000 man. Halvön är uppenbarligen helt oförsvarad, och Rabat skulle väl kunna inta den på en eftermiddag om man verkligen vill, och om man inte räds europeiska repressalier och eventuella krigshandlingar.

Men å andra sidan behöver man inte ta till väpnade styrkor, utan det duger lika bra med horder av migranter, som orsakar kaos inte bara på Ceuta, utan i övriga Spanien och i förlängningen hela Europa. För bara en generation sedan var andelen personer med utlandsbakgrund blott en procent i landet, medan den nu är tjugo procent, det vill säga liknande katastrofsiffror som i Sverige och Tyskland.

Den största gruppen migranter är föga förvånande marockaner, givet den geografiska närheten. Men eftersom Spanien är ett relativt fattigt land med mindre grad av social välfärd än i norra Europa, går den vidare färden från Spanien till Centraleuropa, Tyskland och slutligen Sverige. Det är ändå innebörden av den fria rörlighet som sägs motivera EU:s själva existens.

Men som under migrantkrisen 2015 och covidspektaklet 2020 blir resultatet bara att denna fria rörlighet upphävs och ersätts med traditionella gränser och barriärer. Hela idén med EU omintetgörs av vänsterextrema regimer, som fortsatt ger incitament till migranter att söka sig till Europa för ett förment bättre liv.

Det finns inget annat ord att nyttja än re-reconquistan, med anspelning på den återerövring av större delen av Iberiska halvön som ägde rum mellan 700- och 1400-talet, med formellt avslut 1492, samma år som den Nya världen upptäcktes med utgångspunkt just från Spanien – med ett fortsatt moriskt al-Andalus hade den utvecklingen aldrig ägt rum.

Befolkningsutbyte är en annan term med ungefär samma innebörd, det vill säga en långsam men exponentiellt stabil förskjutning av den inhemska befolkningen till förmån för migranter av annan etnicitet och kultur. De där tjugo procenten utlandsfödda är på så sätt en chimär, eftersom statistiken inte tar hänsyn till n:te generationens invandrare födda inom den egna diasporan – de räknas som spanjorer.

Islamisering blir en given konsekvens, med element som vi sedan länge redan känner – tvånget bland allmogen att visa respekt för hijab och andra hälsningsgester än handslag, under statens straffansvar och oss allom till varnagel. Den märkliga förekomsten i butiker av «halal» och typiskt muslimska produkter. Förändringen av stadsbilden med allt fler moskéer och andra religiösa inslag. Med mycket mera.

Numera finns ändå regimer runt om i Europa som har börjat reversera förloppet och som inte har några planer på att bistå Spanien med fördelning av migrantskaran. Men de har inte kunnat stoppa den vidare migrationen, och i fallet Sverige väntar en rödgrön regim om bara ett par månader. Det vänsterkommunistiska blocket har redan välkomnat marockanerna till Sverige, vilket inte bådar gott för framtiden – intet har man lärt.

Nu måste vi därför mota Hamza i grind, på det att en ny migrantkris kan undvikas. Schengen har inte fungerat på några decennier, och det är därför bara att fortsätta med traditionella gränskontroller. Man har länge talat om att stärka de yttre gränserna, men som fallet Ceuta visar är detta mest sedvanligt pladder från byråkrater i Bryssel.

Den spanska regimen måste hanteras på något sätt, då man med sin vårdslösa migrationspolitik äventyrar Europas välfärd och säkerhet. Krigsminister Jonson kunde ju här för en gångs skull göra en insats, nämligen genom att skicka några korvetter till Ceuta för att hålla migranterna borta vattenvägen.

Kategorier
Asien Kina Kultur Matematik Politik Vetenskap

Nu tar Kina över

För några dagar sedan utdelades den kvadriennala Fieldsmedaljen, ett pris som brukar betecknas som matematikens Nobelpris. Tidigare medaljörer är bland andra sådana storheter som Terence Tao, som i år fick sällskap av ytterligare två personer av kinesisk börd: Wang Hong och Deng Yu.

Vänsterpressen förrättade ju sitt tarv i brallan för ett dussin år sedan, då iranskan Maryam Mirzakhani blev första kvinna att erhålla priset. I gengäld är det knäpptyst denna gång, då kinesiskan Wang Hong (王虹) erhåller samma pris. Ty det institutionaliserade kinahatet.

Wang gör sällskap med manliga kollegan Deng Yu (邓煜), samt en amerikan och en ryssfödd kanadick. Det är nog inte en tillfällig fluga, för någon gång ska ju Kinas resultat i matematikolympiaden omsättas i praktiska framsteg. Upplysningsvis dominerar Kina stort i nämnda olympiad, och så förstås även i de årliga Pisa-mätningarna.

Japan har av någon anledning inte någon större representation i matematikolympiadens medaljliga, men har i gengäld kammat hem en lång rad Nobelpris i fysik och andra naturvetenskaper genom åren. Det är förväntat att Kina övertar även den traditionen, givet landets smått makabra tillväxt i patent och forskningsartiklar.

Överhuvudtaget dominerar Östasien stort i dessa sammanhang, medan den forna ingenjörsnationen Sverige numera är att beteckna som ett matematikens u-land. Det blir så när man tvingas konfronteras med allsköns vänsterkommunistisk woke och nykulturella begrepp som hijab, haram och jihad istället för att fokusera sina krafter på matematik eller något annat fält i ett harmoniskt och stabilt samhälle.

Kina har på samma vis tidigare inte varit ett stabilt samhälle, utan nationen har kantats av revolution, inbördeskrig, japansk aggression och slutligen kommunistiskt vanvett under Folkrepublikens tidiga år, omfattande inte minst den kulturrevolution som stängde ned alla universitet och därmed sinkade landets intellektuella utveckling.

Men sedan Deng Xiaoping 1978 öppnade upp Kina för omvärlden och iscensatte marknadskapitalistiska reformer, har landet metodiskt arbetat sig upp från absolut fattigdom och efterblivenhet till att utgöra världens industriella produktionsverkstad och intellektuella kraftstation. Man har därvid gjort ungefär samma resa som tidigare Japan och Sydkorea, men med fördröjning på grund av de politiska och ekonomiska omständigheterna.

Härstädes har ju länge hävdats, utan att någon för den skull har lyssnat, att Kina småningom kommer att dominera allt mer i Nobelpris och andra intellektuella genrer, helt enkelt av matematisk nödvändighet givet landets exponetiella tillväxt i intellektuell verksamhet. Den tiden är nu kommen, och nu föreligger den brytpunkt vid vilken vi kommer att erfara en allt stridare ström av kinesiska representanter i dylika sammanhang. Nu realiseras Kinas århundrade.