Kategori: Vetenskap

Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Obligat karnivor

Fåglar har typiskt ögon på huvudets båda sidor, vilket ger en monokulär syn med närmast obefintlig förmåga till avståndsbedömning. Samtidigt kan de inte rotera ögonen i dess hålor, utan vrider istället huvudet för att fokusera på objekt i omgivningen, vilket är varför duvor och andra fåglar ständigt tycks röra på skallen.

Ungefär samma slags konstruktion kan ses hos hästar, kor, harar och andra herbivora betesdjur som livnär sig på plantföda. Fåglar är inte nödvändigtvis herbivora, utan äter ofta mask och insekter och emellanåt andra djur, som råttor, men de har gemensamt med gräsätarna att de huvudsakligen är bytesdjur.

Undantag finns naturligtvis, nämligen för rovfåglar som örnar, falkar, uvar med flera. Men de har inte heller samma slags optiska konstruktion, utan har framåtriktade ögon med binokulär syn för maximal förmåga till avståndsbedömning. Det är en egenskap de delar med andra rovdjur, som kattdjur, vargar och björnar.

Frågan är nu var dina ögon är placerade på huvudskålen, och vad det i så fall har för betydelse? Inte nödvändigtvis att människan därför är ett rovdjur, eftersom det är en egenskap vi delar med schimpanser och andra primater, ursprungligen trädlevande djur som är i behov av att kunna bedöma avstånd, de flesta av vilka är frugivorer.

Plantätarögon utan stereoskopiskt seende.

Men tillsammans med andra anatomiska och fysionomiska egenheter framträder ett klart mönster, nämligen att människan är karnivor till sin natur. Med karnivor menas köttätare i någon form, antingen obligat sådan som kattdjur, eller fakultativ sådan, det vill säga preferentiella köttätare.

Däremot har karnivorism inte så mycket att göra med den taxonomiska indelningen i Carnivora och Primates, som inte är närmare släkt med varandra. Djur i ordningen Carnivora omfattar exempelvis sådana arter som jättepandan, en björn som är exklusivt herbivor och livnär sig på bambu, samtidigt som det finns hundratals arter av karnivora växter.

En ledtråd kring människans status ges av hennes oförmåga att i kroppen syntetisera vitamin B₁₂, ett essentiellt ämne som måste tillföras med födan. Problemet är att vitamin B₁₂ bara har animaliska källor, utöver en del alger som människan normalt inte konsumerar. I naturen finns inte heller «tillskott», varför en slutsats är att människan måste konsumera animalisk föda för sin överlevnad.

Gräsätarna har inte detta problem, då de fibrer de tuggar i sig hanteras av mikrober i tunntarmen och andra delar av matsmältningsapparaten och där bildar vitamin B₁₂. Kor har fyra magar just för att kunna spjälka cellulosa och andra svårsmälta substanser, medan de flesta herbivorer åtminstone har tarmar av omfattande storlek och mer komplicerad natur.

Vår avlägsna kusin gorillan äter sådana fibrer dagarna i ända, men till skillnad från denna äldre apa har vi förlorat vår förmåga att livnära oss på sådan föda. Vår matsmältningsapparat har förenklats under utvecklingen, med betydligt kortare tarmar som resultat, inälvor som är gjorda för lättsmält föda som kött.

En annan faktor utgörs av människans magsyra, som varierar mellan 1.0–2.0 mätt i surhetsgrad pH. Saltsyrans roll är att spjälka protein samt skydda mot bakterieinfektioner från animalisk föda. Den surhetsgraden präglar inte frugivorer och andra primater, och inte heller gräsätare, utan är typisk för karnivorer och nekrofager (asätare).

Människan kan under sin utvecklingshistoria räknas till båda kategorierna, dels under en första fas som samlare då klimatförändringar tvang ned förfädren på marken, och senare i ett skede då vi jagade mer aktivt. Sedermera tillkom elden som ett verktyg att förbereda födan och göra den än mer lättsmält, med resultat att matsmältningsapparaten förenklades ytterligare och kognitiv förmåga via större hjärna premierades.

Denna större hjärna tillsammans med händer förmögna att gripa tag om saker har gett upphov till förmåga att tillverka redskap, med vilka kött kan bearbetas i form av krossning, malning, skärning med flera moment. Människans tandrad inbegriper redan vissa karnivora drag, men de är inte särskilt väl utvecklade, och behövs inte heller på grund av våra unika förmågor i övrigt – vi har blivit en kokinivor art.

Sammantaget ger alla dessa särdrag att människan måste betraktas som karnivor till sin natur, en toppkonsument och ett rovdjur som måste äta kött i någon utsträckning för att tillgodogöra sig erforderliga ämnen som vitamin B₁₂. Människan är därför obligat karnivor snarare än fakultativ, även om det inte hindrar att vi samtidigt kan vara omnivorer (allätare) under större delen av tiden.

Bushmen i naturen har en utpräglad preferens för kött, men äter plantföda i brist på annat, en egenskap som gör det möjligt att överleva under en längre tid utan animalisk föda. Men förr eller senare måste tillskott av sådan artriktig föda ske, i annat fall uppstår svåra bristsjukdomar med hjärnskada som följd.

Mänsklig herbivorism (veganism) existerar inte i naturen, och kan inte heller existera naturligt, utan är ett modernt påfund av stadsmänniskor som kan köpa tillskott för att kompensera för sådana brister. Det är bara under de senaste hundra åren en sådan ordning har varit möjlig, men det gör den nog inte mer lämplig.

Människans magsyra är unikt sur, i samma härad som asätares.
Kategorier
Kultur Politik Vetenskap

Medial konfirmationsbias

Det lär ska vara «sommar», men temperaturen visar mest enskilda plusgrader, kanske med en topp om tretton grader eller så. Detta i slutet av maj, en månad som i år är osedvanligt kall och ruggig. Men om det skrivs inget i statsmedierna, eftersom det inte ligger i deras intresse att pricka av köldknäppar.

De statskontrollerade medierna söker sig således hellre dit där det för tillfället är varmt, eller där det för tillfället brinner, för att ständigt söka konfirmation för tesen att vi brinner upp i ett allt varmare klimat. För närvarande har man hamnat i Förenade Arabemiraten, i klassiskt ökenområde.

På det svarar statsmedierna då att den globala medeltemperaturen de facto ökar, och att det därför är angeläget att följa utvecklingen. Men att bokstavligen följa temperaturen och eldslågorna är ett svårt fall av konfirmationsbias, och har ingenting med seriös journalistik eller vetenskap att göra.

Allra mest meningslöst är att ständigt berätta om nya «värmerekord», eftersom det är givet att sådana «slås» i en uppåtgående trend. Det är en form av alarmism som syftar till att skrämma upp populasen och därmed förorda en viss typ av åtgärder som råkar rimma med en viss typ av politik. Gissa själv på vilken kant.

I denna alarmistiska journalistik citerar man Meteorologiska världsorganisationens rapport om de kommande fem årens utveckling, där nya «rekord» alltså förutspås med sjuttio procents sannolikhet. Det berättas också att «rekordvärmen» beror på atmosfärens koldioxidkoncentration, som sägs vara den högsta på «800 000 år».

Se där, ett sådant där stort (och helt godtyckligt) tal som syftar till att injaga skräck! Men eftersom vi nu ändå börjar prata i termer av de långa geologiska serierna, kan det vara värt att åter framhäva att vårt klimat här och nu i geologiskt perspektiv är osedvanligt kallt med synnerligen låga koncentrationer av koldioxid.

Vi befinner oss alltså i en istid (definition: förekomst av en kryosfär, det vill säga permanent isbeläggning vid polerna), och det sedan 34 miljoner år tillbaka. Det är inte jordens normaltillstånd, utan en anomali. Ur det perspektivet finns därför ingen större anledning att känna oro för den vidare temperaturstegringen: den är tvärtom välkommen, så att vi kan komma ur detta förfärliga ishus.

De nivåer av CO₂ kring drygt 400 ppm som nu registreras hör alltså till de lägsta som någonsin har förekommit, och de förknippas med just istid. Den nivån kan inte bara fördubblas eller tredubblas, utan till och med tiodubblas, utan att det för den skull orsakar jordens «undergång». I praktiken är det emellertid inte längre möjligt med sådana nivåer, eftersom kolet är omsatt i biomassa i form av växtlighet och djur.

Och varken i teorin eller praktiken kan jorden «gå under» eller «brinna upp», och inte heller kan ett nytt massutdöende äga rum till följd av temperaturstegring. Tvärtom innebär högre temperatur ökad nederbörd, högre fuktighet, mindre ökenutbredning, större odlingsbar areal, ökad växtlighet och så vidare.

Förvisso innebär klimatförändringar förändrade nivåer av vattenhöjd, förändrad utbredning av flora och fauna med mera, men sådan förändring är jordens normaltillstånd, även under loppet av några tusen år. Jorden rör sig ständigt, och med den dess invånare. Men det sker ändå så sakta, även nu, att det för den enskilda människan knappt märks och inte heller har några omedelbara konsekvenser.

Med det perspektivet i bakhuvudet kan man lättare handskas med klimatförändringar, och hellre se dem i positiv dager än som något skräckinjagande. Allt annat lika skulle vi nämligen vara på väg mot en ny nedisning enligt kända periodiska mönster, vilket med säkerhet hade krossat den mänskliga civilisationen. Industrialisering, fossila bränslen och utsläpp av koldioxid har således varit en oförutsedd räddare i nöden, den som småningom tar oss ur istidens grepp.

Att jorden blir någon grad varmare i medel hjälper dessvärre inte mot den kalla svenska sommaren.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Sparka Sohlström

Interventionsstudier med hårda ändpunkter, det vill säga sjukdom eller död som resultat, föreligger överhuvudtaget inte för konsumtion av rött kött. I princip alla sådana studier är istället av kohorttyp, med blanketter som deltagare fyller i med jämna mellanrum avseende sådant de tror sig ha ätit. Vet du vad du åt förra tisdagen? Eller i mars?

På detta tveksamma material tillämpas därefter statistisk analys där man försöker filtrera resultaten med avseende på ålder, kön, rökning, motionsvanor och en lång rad andra faktorer, men processen är överhuvudtaget inte möjlig att genomföra utan att införa en rad godtyckliga parametrar, som då utgör bias i modellen. Ändå är det den typ av forskning som är överlägset vanligast inom nutrition, jämte en liten andel djurförsök.

Föga överraskande ger sådan blankettforskning ofta motstridiga resultat, men gemensamt för dem är att de relativa risker som småningom anges för olika slags livsmedel är så små att de mest motsvarar statistiskt brus. Under alla omständigheter är sådana obetydliga korrelationer inte att förväxla med orsakssamband.

Det är detta slags skräpforskning Livsmedelsverket menar utgör «en stark vetenskaplig grund» för de nya kostråd man nu har fastställt, rön som är daterade och saknar verkligt stöd i forskning. Men kanske viktigare är att man numera erkänner att man har tydliga politiska målkonflikter kring klimatpolitiska överväganden och andra övergripande riktlinjer, och att man inte har hälsa i första rummet.

Härav följer den nya rekommendationen om att äta maximalt 350 gram rött kött i veckan, med given följd att tonårsflickor och unga kvinnor kommer att fortsätta att lida av järnbrist och andra bristsymptom. Naturligtvis har man klumpat samman processkött som korv i kategorin, vilket är kutym för den plantbaserade falangen.

Verket hävdar att fler än hundra tusen fall av cancer kan förebyggas om alla äter enligt rekommendationerna, men det finns alltså ingen verklig grund för det påståendet, allra minst avseende kött. Kött ger nämligen varken cancer eller några andra sjukdomar, enligt de interventionsstudier som faktiskt föreligger i ämnet.

Det är också a priori förväntat att det slags naturliga livsmedel människan är utvecklad för att äta är fullständigt ofarligt. Men myndigheten menar här på fullt allvar att naturligt kött och animaliska fetter är hälsovådliga, medan å andra sidan rapsfrön som i grunden är oätliga och toxiska utgör «nyttigt fett», nämligen efter genmodifiering, stark upphettning i flera omgångar, behandling med lösningsmedel, avgummering, blekning, deodorisering och färgning i industriell process i kemiska raffinaderier… en fullständigt hårresande analys, inte minst i ljuset av den forskning som föreligger kring peroxidering av linolsyra.

I rekommendationerna finns å andra sidan ingen passus alls om ultraprocessade livsmedel, kanske för att sådana ju oftast är «plantbaserade» och fullständigt dryper av de «nyttiga» «vegetabiliska» oljor som verket menar är nyttiga. Man verkar ha fastnat i ett annat tidevarv, och ser inte alls vad som är det faktiska problemet ur hälsosynpunkt.

Livsmedelsverket fick för en tid sedan tilläggsinstruktioner om att i sina studier inkorporera betydelsen av kostråden för svensk livsmedelsproduktion och särskilt beredskapen under krigstid, men man har fullständigt duckat frågan och gett regeringen fingret som svar. Man menar att kostråden inte kommer att ha någon betydelse för saken, särskilt om man «väljer svenskt».

Man kan se det som ännu en politisk pekpinne, men den är i detta fall befogad. Livsmedelsberedskap är verkets primära uppgift, medan myndigheten inte alls har kompetens kring nutrition och hälsa, och inte alls har «klimatet» som kärnuppgift.

Slutsatsen blir att generaldirektör Sohlström måste entledigas, och att Livsmedelsverket från grunden bör reformeras. Regeringen bör vidare inrätta en ny näringsmyndighet som utan doktrinära pekpinnar har att fastställa näringsrekommendationer, på verkligt stark vetenskaplig grund.

Kategorier
Kultur Politik Vetenskap

Statlig skräpteve

Statstelevisionen SVT utmärker sig för att på skattebetalarnas ofrivilliga bekostnad främst sända (strömma) lättsam underhållning som melodifestival, engelskspråkiga serier och filmer, sport och lekprogram, medan utbudet av sådant tyngre stoff som borde utgöra mediehusets primära verksamhet oftast lyser med sin frånvaro. De mycket få program som återfinns i denna kategori är samtidigt på mjölkpaketsnivå.

Det gäller inte minst i genren vetenskap, där man sedan länge enbart har någon timmes «Vetenskapens värld» per vecka, mestadels med billiga inköpta program som präglas av stråkar i bakgrunden och pålagd svensk berättarröst på uselt översatt svenska («Den här serien vill visa…»). Stråkarna berättar att det snart bör anlända en legion romerska soldater, men den «spännande» musiken leder aldrig åt det hållet, utan är sådana tröttsamma klichéeffekter som alltid används i produktioner av detta slag.

För halvannat år sedan lanserade regimtelevisionen i denna genre en helt egen hypotes om de första människorna som anlände till Sverige, nämligen att de alltjämt skulle vara negrer fyrtio tusen år efter utvandringen och efter trettiofem tusen år i Europa, för att därefter inom bara några tusen år anta vit hy, blont hår och blå ögon. Det var då hudfärgsvänstern som ville göra ett inlägg i den politiska debatten genom att kontaminera vetenskapliga rön.

Då som i tidigare sammanhang nyttjade man även termen «senaste istiden», en uppfattning som kanske används i «folkmun» men som inte har med verkligheten att göra, eftersom vi alltjämt befinner oss i en istid sedan 34 miljoner år tillbaka. I statstelevisionens fantasivärld «brinner vi upp» under klimatförändringar, medan verkligheten är att klimatet är ett av de kallaste ishus jorden har erfarit.

Nu gör man åter ett märkligt antropologiskt nedslag i «Vetenskapens värld», denna gång genom att berätta om «Europas förmänniskor». Spännande, tänkte jag, eftersom det är mig obekant att australopitheciner skulle ha utvandrat till Europa. Hade man några nya vetenskapliga rön att berätta, eller menar man möjligen tidiga homininer som graecopithecus under miocen?

Nej, med «förmänniskor» menar statstelevisionen här Homo heidelbergensis, det vill säga en medlem i släktet Homo och därmed per definition människa utan prefix. Förmänniskor är alltså människoliknande arter i släktena Australopithecus och Ardipithecus, som levde för 3–5 miljoner år sedan. Det är möjligen så att man har försökt översätta «archaic human» till något svenskklingande, och därmed landat alldeles snett.

Med människa menas en individ, vilken som helst, i en art i släktet Homo. Med «förmänniska» avses föregångare till vårt släkte.

Homo heidelbergensis är alltså inte en «förmänniska», utan en kusin eller möjligen förfader till såväl Homo sapiens som Homo neanderthalensis, med blott 300 000–600 000 år på nacken, det vill säga transitionellt samtida. Numera räknar man heidelbergensis som en europeisk variant av Homo rhodesiensis. Homo antecessor är i en annan teori förfader till både sapiens och neandertal, men dispyten har aldrig blivit avgjord.

Till yttermera visso verkar statstelevisionen inte förstå att detta inte alls är den tidigaste «invånaren» eller människan i Europa, så som man hävdar. Det är istället Homo erectus, som bredde ut sig i Europa och Asien för nära två miljoner år sedan och sedan dess har satt avtryck i den mänskliga utvecklingen. Även erectus är alltså per definition människa, utan några som helst prefix, och återfinns i 1.7 miljoner år gamla fynd i Spanien och Italien.

Som «förmänniska» skulle man möjligen kunna räkna in Homo habilis (2.8 Ma), den första arten i vårt släkte, som mer karakteriseras som en övergångsform från Australopithecus, faktiskt en direkt klyvning ur Australopithecus africanus. Erectus är under alla omständigheter en stabil form i släktet Homo, en art vi skulle känna igen i oss själva, om än lite mer robust och trög.

Spelar det någon roll? Nej, inte om man betänker att statsteve numera blott är en liten aktör i mängden, och att desinformationen ändå flödar överallt. Men ja, om man begrundar aktörens uppdrag och roll i att vara någorlunda pålitlig i förhållande till andra, och att ha en allmänbildande roll, ett uppdrag man alltså inte tillnärmelsevis förvaltar utan snarare missbrukar.

Man förefaller inte ha någon som helst faktagranskning eller kvalitetskontroll, utom på områden där man har doktrinära politiska intressen, utan skickar iväg material slentrianmässigt. I annat fall skulle en direkt felaktig term som «förmänniska» inte ha passerat obemärkt. Det kan inte bli mer skräpteve än så, till och med billigare än diverse krimskrams på Youtube. Lägg ned skiten.

Fler fel: neandertal (inte neandertalare) ankom aldrig till Europa, utan är en art som utvecklades i Europa. Det är därför afrikaner inte har anlag från neandertal. Man får kanske ändå vara nöjd med att heidelbergensis har rätt nyans i hyn.
Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Fettparadoxen

Ännu en «paradox» kring kolesterol och mättat fett har konstaterats, denna gång för seglivade åldringar på Sardinien, traditionellt räknad som en «blåzon». «Paradoxen» består alltså i att högre halter av det «onda» kolesterolet LDL-C korrelerar med längre livslängd, vilket går stick i stäv med «traditionell» «visdom».

Sedan 1950-talet har mantrat i medicinen nämligen varit att kolesterol korrelerar med hjärt- och kärlsjukdom, särskilt då lipoprotein med låg densitet (fettfyllt), och att det är det mättade fettet som är den primära orsaken till ateroskleros och andra kardiovaskulära problem. Vad mekanismen skulle vara för detta har dock aldrig klarlagts, i vart fall inte på ett trovärdigt vis.

Man framför vidare en rad hypoteser von oben och a priori om att «social samvaro» i kombination med en viss diet rik på gryn, korn och frukt skulle vara fördelaktig för långt liv, varvid man hänvisar till de så kallade «blåzonerna». Men «social samvaro» är nog inget man får in i en klinisk studie av något slag, och alla dessa «rön» stammar från epidemiologisk skräpforskning med mycket hög grad av bias.

När samma slags epidemiologiska studier ger resultat i motsatt riktning kallas det följaktligen paradoxer, exempelvis den «franska paradoxen» med fransoser som äter höga halter mättat fett men ändå inte utvecklar nämnvärt fler kardiovaskulära problem än andra, och omvänt den «israeliska paradoxen» med israeliska judar som följer den «rekommenderade» nutidsmedicinens idiotråd om att slurpa i sig omega-6-haltig rapsolja samtidigt som man har lågt intag av mättat fett men ändå «paradoxalt» har hög incidens av hjärtsjukdom.

I samma kategori föreligger här alltså den «sardinska paradoxen» med personer som har högt intag av mättat fett och följaktligen höga halter av kolesterol, enkannerligen av den «onda» sorten, men ändå lever längre än dem med lägre halter av detta förment skadliga lipoprotein. Det är samma resultat som tidigare framkom i en svensk undersökning, som vi då kan kalla den «svenska paradoxen».

Åtminstone hälften av deltagarna hade höga halter LDL-C.

Förvisso ska man inte ta denna studie på mer allvar än andra, men det faktum att man får vitt skilda resultat är i sig en omständighet som talar för nollhypotesen, det vill säga att den faktor man studerar inte har någon som helst inverkan utan är en så kallad confounder. Jo, man observerar högre halt av kolesterol vid hjärt- och kärlsjukdom, men sådan korrelation är i sig inte bevis för orsakssamband.

Man brukar skoja om detta med att förekomsten av brandbilar korrelerar ganska väl med bränder, men att brandbilar nog inte är orsaken till sagda bränder. På samma sätt finns solklar korrelation mellan försäljning av glass och incidensen av mord, men ingen tror på allvar att glassätande är en relevant faktor.

Det man vill ha är en biokemisk förklaring på problemet, vilket exempelvis ges av OxLDL-teorin om att ateroskleros med vidare kardiovaskulära problem beror på oxidering i kedjereaktion av fleromättade fetter som linolsyra under transport i lipoproteiner, varvid dessa angrips av makrofager i immunsystemet och bildar skumceller med plack som följd. Detta är en fullt sammanhängande förklaringsmodell, till skillnad från ad hoc-hypotesen om mättat fett – stabilt fett som immunförsvaret aldrig skulle ha anledning att attackera.

Under denna modell får man per automatik högre halt av kolesterol – oxiderat sådant – vid hjärt- och kärlsjukdom, medan högre halt av kolesterol utan oxidering aldrig leder till sådana komplikationer och därmed inte heller observeras. Annat än i studier som påvisar «paradoxer», vill säga.

Man kan komplettera denna modell med rön kring balansen av omega-6- och omega-3-haltiga fettsyror, varvid man kan konstatera att såväl sardinier som fransmän äter fisk i riklig kvantitet och därmed med automatik erhåller en god balans. Hög livslängd har man även i Japan och Norge, som också har traditionell marin diet – inklusive «blåzonen» Okinawa.

Så kallade «blåzoner» är i sig en mytologi som ofta nyttjas både kommersiellt och ideologiskt, inte minst av sjundedagsadventister och andra med intresse av att missionera en religiösa agenda, som bara «råkar» sammanfalla med den veganska köttfientliga. Det visar sig vid närmare undersökning att folkbokföringsfusk ligger bakom den höga snittåldern i dessa trakter, nämligen på grund av förekomsten av förmåner och avsaknaden av kontrollmekanismer. «Blåzoner» är en bluff från början till slut.

Bluff, fabler och amsagor är också myterna kring kolesterol och mättat fett, och det är hög tid att begrava dessa, eftersom de har skadlig inverkan. Bluffmakarna är utöver religiösa fanatiker som kontrollerar dietistfacket i USA även det läkemedelsindustriella komplexet, som vill fortsätta sälja statiner och semaglutid på livstidsprenumerationer, samtidigt som man kränger sin skräpmat och sin subventionerade «vegetabiliska» olja i dotterbolag i livsmedelsbranschen, samt de korrupta mutkolvar till politiker som springer dessa entiteters ärenden.

Och de med höga halter av LDL-C och totalt kolesterol lever samtidigt längre. Inte en paradox, utan ett faktum.