Kategori: Kultur

Kategorier
Kultur Politik Språk

Inte dina pronomen

Bland den queerfeministiska wokevänstern har bruket att meddela sina «pronomen» blivit allt vanligare, och emellanåt även vunnit insteg i mer normala miljöer. Med denna språkliga aktivism vill man berätta för andra hur man vill bli omtalad i tredje person, givet att det vanligen är i den könsbestämda pronomen föreligger – i vart fall i indoeuropeiska språk.

I japanskan nyttjas betydligt fler personliga pronomen, varav vissa är starkt könsbundna, även i första person. Jag betecknas vanligen med 私わたし (watashi), men yngre kvinnor tenderar att använda den mjukare formen あたし (atashi), medan yngre män istället nyttjar 僕ぼく (boku) eller 俺おれ (ore).

I thai finns mer standardiserade könsbestämda former i första person, nämligen ผมpǒm (m), ดิฉันdì-chǎn (f) samt ฉันchǎn (n/f). Å andra sidan förekommer i tredje person enbart en gemensam form เขาkǎo (m/f) för män respektive kvinnor, jämte den neutrala formen มันman (n).

I kinesiskan förekommer inga könsbestämda former alls, i vart fall inte i tal. Skriftliga former föreligger som ett resultat av västlig import, men uttalet är identiskt. I tredje person finns således 他tā (m) 她tā (f) och 它tā (n), men även 牠tā (animatum) för djur och 祂tā (deitum) för gudar.

I andra person nyttjas strikt talat enbart 你nǐ eller det artigare 您nín, men nymodigheter här är 妳nǐ (f) för kvinnor samt 祢nǐ (deitum) för gudar, de senare varianterna främst nyttjade på Taiwan i nytolkningar av äldre tecken (nämligen 嬭nǐ samt 禰nǐ). Som i japanskan förekommer en rad andra pronomen, främst av historisk karaktär, men de är inte könsbundna.

Även indoeuropeiska språk har en viss variation i bruket. I spanskan förekommer således könsbundna former nosotros (m/f) och nosotras (f) i första person plural, medan fornnordiskan uppvisade könsbundna former även för tredje person plural: þeir, þá (m), þær (f) samt þau (n) i nominativ och ackusativ. I dativ och genitiv sammanföll formerna i þeim och þeirra för samtliga genus – arvet i svenskan är förstås de, dem och deras.

Av den senare utvecklingen kan man notera att svenskan tenderar att avgrammatikaliseras med allt mindre morfologisk variation, och att genus bara har kvarlevor i just pronomen. Det är en vanlig missuppfattning att de är strikt kopplade till kön, utan det är i själva verket en helt godtycklig kategorisering. I andra språk förekommer betydligt fler än två eller tre substantivklasser, exempelvis i swahili, utan att för den skull ha någon beteckning motsvarande maskulinum eller femininum.

Av det skälet är en horrör som *hen en språklig anomali, dels för att en sådan form går i motsatt riktning mot mer grammatikalisering, och dels för att bruket påbjuds uppifrån och ned av en självutnämnd elit. Vidare finns redan könsneutrala former den, man och en i svenskan, jämte han (när det inte är könsbundet), varför något behov av ytterligare en sådan form inte föreligger.

Missbruket med *hen lär stamma från finskans hän, men notera att det språket enbart har könsneutrala former. När formen används i mediala sammanhang, kan man notera att pronomenet typiskt används i oböjd form oavsett kasus, vilket indikerar en outvecklad uppfattning om ordets användning. På samma sätt som vi har han och honom respektive hon och henne, måste vi alltså ha *hen och *henom / *henna i subjekts- respektive objektsform.

En mer allvarlig reform av språket hade tagit fasta på en förenkling snarare än en komplikation, nämligen genom att avveckla hon och henne och enbart nyttja han (jämte den, man och en). Det hade varit konsonant med tidigare utveckling av svenskan, och hade inte heller bjudit lika hårt motstånd.

Radfemvänstern misstar sig emellertid på fler sätt, varav ett mer basalt gäller brukarrätten till pronomen. Strikt talat äger man enbart rätt att bestämma över det egna bruket av pronomen, nämligen i första person, där det dock bara finns ett val. Man har förstås här frihet att hitta på vilka som helst nyord (jej, ik, ek?), och andra behöver inte förhålla sig till det.

I det hövliga samtalet kan man även ha synpunkter på hur man tilltalas i andra person, exempelvis om man upplever nymodernt niande som en förolämpning. Detta omfattar givetvis även förklenande attribut riktade mot den egna personen.

Däremot äger man inte alls rätten bestämma hur man omtalas i tredje person, utan det är exklusivt andras domän. Det är ekvivalent med att man inte kan bestämma vilka adjektiv en annan person använder om en, och det är mitt suveräna beslut att nyttja vilka former jag vill för att beteckna och beskriva en person i tredje person.

Du kan alltså inte hindra mig från att i samtal med annan person beteckna dig som ful, korkad och efterbliven, och inte heller hur jag betecknar dig med pronomen han, hon eller den där. Du äger ditt eget språk och din egen beskrivning av dig själv och andra, men inte mitt eller min. Pronomen i tredje person avseende dig själv är alltså inte dina, utan andras.

Kategorier
Kultur Liberalism Politik

Ska svensken myndigförklaras?

Högsta domstolen har förkunnat att en dansk e-handlare får sälja vin till svenska kunder. Det innebär i praktiken att det blir fritt fram även för andra aktörer att sälja alkoholhaltiga drycker pålina, och därmed att monopolet är på upphällningen.

Men man ska nog inte korka upp champagnen riktigt än, eftersom en majoritet i riksdagen värnar detaljhandelsmonopolet. Det är ingen vågad gissning att folkpartisterna i maskopi med kristkonservativa och socialister kommer att verka för en lagändring som omintetgör denna landvinning – även om en sådan då lär strida mot EU:s grundprincip om fri rörlighet för varor och tjänster.

Huruvida svensken äntligen ska myndigförklaras och återfå elementära friheter som är alldeles självklara på kontinenten och i civiliserade länder är alltså långt ifrån klart, och man kan förutsätta att detta dras i långbänk. Man har som bekant inte ens kunnat införa gårdsförsäljning av vin, trots decennier av debatt.

Det är ändå märkligt att det politiska stödet för en så abnormt förlegad lag är så stort. Det är en djupt stötande ordning, som berövar människor det egna ansvaret och fråntar individen en frihet som människor på de flesta andra håll visar sig kunna hantera alldeles utmärkt.

Det är ändå inte statens groteska skatteuttag från alkoholförsäljningen som står på spel. Inte heller någon annan negativ konsekvens kan förväntas av fri alkoholförsäljning, eftersom svenskens dryckesvanor numera är av mer kontinentalt snitt.

I praktiken rundar svensken systemordningen genom att bunkra hemma för att säkra tillgången. Därmed är ordningen meningslös, och man kan lika gärna släppa spriten fri. Enstaka alkisars problem får hanteras på annat sätt, och det kan inte motivera ett så drakoniskt instrument som Systembolaget.

Kategorier
Hongkong Kina Kultur Musik

Coco Lee 1975–2023

李玟 (Li Wen) eller Coco Lee har avlidit efter ett självmordsförsök för några dagar sedan. För en västerländsk publik är artisten tämligen okänd, och mest förknippad med ledmotivet 月光爱人 (Yueguang airen) till filmen Crouching tiger, hidden dragon (卧虎藏龙, Wohu-canglong).

Men för Hongkong, Kina och delar av Asien representerar 李美林 (Li Meilin), som hon egentligen heter, en lysande levnadsbana, i klass med 邓丽君 (Deng Lijun / Teresa Teng), 王菲 (Wang Fei) och 梅艳芳 (Mei Yanfang / Anita Mui), av vilka den första och den senare delar Li Wens tragiska öde.

För mig personligen är Coco en av flera figurer som lockade mig till den enastående kinesiska kulturen, och vars sånger utgjorde en fantastisk lärobok för mandarin. Musik är inkörsporten till alla språk.

Vi talar här om en babe av stora mått, vars sexiga stjärt vi kommer att sakna. Coco tog sitt liv till följd av depression, och hade inga rationella skäl att ända sitt liv. Det är så sorgligt.

Kategorier
Asien Kina Korea Kultur Musik Politik

Blackpinks kotungelinje

Inte bara filmen Barbie är föremål för Vietnams censur, utan även koreanska supergruppen Blackpink har nu hamnat i blickfånget för Hanois vrede. Detta efter att tjejkvartetten under sina konserter sägs ha renderat «kotungelinjen» på en karta, det vill säga Kinas tiopunktslinje i Sydkinesiska havet.

Gruppen har planerat sina första framträdanden någonsin i den kommunistiska regimen 29–30 juli, men frågan är om det nu blir av. Personer som har köpt biljett sägs ha avbokat efter att ha hört om kartorna, och slutligen blir det regeringen som fäller avgörandet.

Mest lidande blir i så fall förstås det vietnamesiska folket, och bojkottvapnet är alltså främst populasens snarare än regeringars eller företags. Det ändrar förstås inget i sak att utestänga sydkoreanska artister, och det är inte på den nivån man ska föra sin sak.

Kinas anspråk kan man givetvis bestrida, men det är nog en futil gärning att försöka censurera anspråken, eller att försöka bestraffa dem som nyttjar framställningar som visar Kinas anspråk. Det är en barnslig hållning.

Kategorier
Hälsa Kultur Politik Vetenskap

Sojavänstern

Det vänder sig i magen när en arabisk kvinna försöker läxa upp svenskar i att inte dricka mjölk. Någon Noor Karim på kommunistwebbens Aftonbladet hävdar nämligen att svenskarna ratar mjölken, och att drycken i själva verket är skadlig, det senare på grund av förekomsten av mättat fett, denna femtiotalsskröna som alltjämt propageras som något slags obestridlig sanning.

Sant är förstås att det dricks mindre mjölk numera än fordom, nämligen sextio procent mindre. Men det är inte synonymt med att svenskarna dricker mindre mjölk, utan är främst ett resultat av oönskad migration från icke mjölkdrickande länder, sådana som Noor Karim stammar från.

Mjölk och mejeriprodukter i allmänhet är en produkt som är typisk för indoeuropeisk kultur, en boskapskultur som har gett dess utövare en lång rad fördelar i näringsmässigt, fysiologiskt och inte minst kognitivt avseende. Mjölkdrickande korrelerar tämligen väl med välstånd och utveckling, och det är mjölkdrickande folk som har gett upphov till den moderna världen.

En sådan flertusenårig kultur raderar man inte i en handvändning, utan den ligger fast. Möjligen dricker man numera mindre mjölk som dryck, men det kompenseras av större konsumtion av ost och andra mejeriprodukter. Det där som utgör basen i pizzan.

Mjölk och andra mejeriprodukter ger fullvärdigt protein, samtidigt som sockret (laktos) inte är insulindrivande och inte heller ger samma skadliga effekter som fruktos. Mejeriprodukter anses således vara goda för hälsan, enligt flertalet metastudier. Det skadar inte heller att mjölk ofta berikas med vitamin D, som svenskar lider notorisk brist på.

Mjölkkonsumtion per capita. Indoeuropeisk kultur dominerar.

Angående det mättade fettets roll för hälsan är det hög tid att lämna femtiotalets fuskstudier och anamma verkligheten, som berättar att mättat fett inte har någon som helst negativ inverkan på hälsan. Det är det fett vi som art har livnärt oss på i 300 000 år, och som släkte i miljontals år. Det är gott fett. Oerhört nyttigt!

Däremot har människan ingen som helst evolutionär förmåga i att hantera omega-6-baserade oljor av det slag som den rödgröna sojavänstern propagerar för, utan det är ett recept för metabol katastrof som vi observerar i realtid, med fetma, diabetes, alzheimers och hela konkarongen av moderna sjukdomar.

Noor Karim kan för all del fortsätta dricka sin sojamjölk och äta sina «plantbaserade» rätter, men hon ska ge fan i att skriva svenskarna på näsan vad de ska äta och dricka. Den arabiska kulturen har inget att lära den indoeuropeiska avseende hälsa (eller för den delen något annat), utan är tvärtom en varningssignal för övriga världen.

Diabetes. Arabisk kultur dominerar.