Kategori: USA

Kategorier
Ekonomi Kina Politik Teknik USA

Kinakollapshypotesen: 中国崩溃论

Tillväxten i Kina för 2023 landade slutligen på 5.2 %, i linje med förväntningar och uppställda mål. Men det är i själva verket en smått fenomenal siffra, givet omständigheterna, vilket då bekräftar att Kinas ekonomi står urstark.

Man frestas kanske jämföra med de dubbelsiffriga resultaten under den första WTO-fasen och tidigare reformer, men dels var Kinas ekonomi då så mycket mindre och mer primitiv, och dels hade man enorm draghjälp av den globaliseringsiver som följde i kölvattnet av inträdet i världshandelsorganisationen.

Den tiden kommer emellertid aldrig tillbaka, och Kinas numera mogna ekonomi har inte sett dubbelsiffrigt sedan 2011. Sedan dess kan man skönja en inbromsning mot mer beskedliga tal, asymptotiskt mot fem procent, vilket alltjämt är en omfattande tillväxt.

Ett första skifte kom under den globala finanskrisen 2008, som visserligen inte träffade Kina direkt, men däremot gav indirekta effekter i form av minskad export till Väst. Sedermera initierade den amerikanska administrationen under Obama en inneslutningspolitik gentemot Kina, efter att ha förstått innebörden av vidare rekordtillväxt.

Folkrepubliken Kinas ekonomiska historia: våldsam initial tillväxt under Mao, men med stora slag; stabilisering under Dengs reformer; supertillväxt under Jiang och Hu; omvärldshantering under Xi.

Därmed lades en bromsskiva mot den kinesiska ekonomin, en effekt som accentuerades under Donald Trumps mandatperiod från 2016. Ett veritabelt handelskrig bröt då ut när USA införde häftiga tullar gentemot kinesiskt gods i syfte att stimulera den egna industrin och plocka hem produktionen.

Även om det hade viss vidare bromseffekt på Kina, drabbade det främst amerikanska konsumenter, som inte längre kunde åtnjuta lika billiga produkter. Det amerikanska handelsunderskottet fortsatte samtidigt att öka, särskilt när pandemin slog till 2020. Den senare gav förstås ett hack ned i kurvan även i Kina, men man hade till skillnad från resten av världen ändå positiv tillväxt.

Sleepy Joe Biden lät inte bara Trumps tullar ligga fast, utan initierade även en omfattande exportkontroll av amerikanska högteknologiska produkter och patent i syfte att sakta ned Kinas utveckling i AI och andra grenar, åtgärder som även slår mot den industri som är i behov av avancerad halvledarteknik och därmed agerar ytterligare broms. Detta för att man insåg att man är på väg att bli omsprungen som ledande teknikmakt.

Kinas tekniska avancemang är ett «hot» mot fortsatt amerikansk världsdominans.

Till yttermera visso föreligger i Kina interna problem i form av en fastighetsbubbla, och givet att tillväxten till stor del ligger i just fastigheter filar det ned prognosen ytterligare. Lägg därtill omfattande ungdomsarbetslöshet, med en veritabel armé av högskoleutbildade ungdomar som antingen tar fabriksjobb eller «lägger sig platt».

Slutligen har både USA och EU påbörjat en form av «derisking» eller kanske snarare «decoupling», omfattande «friendshoring» i andra länder och andra metoder för att diversifiera logistiken och göra sig mindre «beroende» av Kina i ömsesidig handel. Man förlägger således produktion till Vietnam, Indien och Mexiko i allt större utsträckning, vilket då lägger ytterligare börda på den kinesiska ekonomin.

Men Zhongnanhai vet att kontra samtliga dessa yttringar, främst genom att rikta om ekonomin mot «dubbel cirkulation› och stort mått av självförsörjning. Samtidigt öppnar man själv fabriker i Mexiko och Vietnam, för att därifrån vidareexportera till USA och EU, med resultat att exportnivån i princip bibehålls – men till högre slutpris för konsumenten.

Fastighetsbubblan kan man kontrollera på samma sätt som teknikbolagen, eftersom Kina domineras av en enda politisk kraft med betydligt större svängrum än i västnationer. Vidare öser man så mycket pengar man bara kan över problemet med exportkontroll, varför man förr eller senare kommer att runda hindret helt och småningom förmodligen bli ledande i industrin.

Om ett decennium leder Kina utvecklingen av halvledarteknik.

Det är mot bakgrund av alla dessa bromseffekter Kinas tillväxt ska förstås, och man inser då att 5.2 % är ett tämligen starkt resultat. Det tar även udden av den skara västliga profeter som mer eller mindre för jämnan förutspår Kinas nära förestående kollaps, ett slags önsketänkande som helt enkelt aldrig går i uppfyllelse.

Sådan 中国Zhongguo崩溃论bengkuilun – kinakollapshypotesen – har försiggått sedan 2001, och när profetian inte går i uppfyllelse återkommer man helt enkelt i samma ämne, men med ett senare datum, bara för att på nytt bita i gräset.

Profetian om Kinas omedelbart förestående kollaps infrias aldrig.

Friktionen mot Kina kommer med all säkerhet att ligga kvar i något decennium, men även under sådana omständigheter kommer man att tuffa på hyfsat, och framförallt med större hastighet än i Väst. Bromseffekterna är högst begränsade, och åtgärderna har helt enkelt inte den önskade effekten.

Småningom frigör man sig från det amerikanska oket, vilket då kan leda till att tillväxten skjuter fart igen, om än inte till dubbelsiffriga nivåer. Men givet att Kina i stora avseenden alltjämt är outvecklat, finns ymnigt utrymme för långvarig tillväxt om 6–7 % per år i medel. Kinas kollaps sker inte här och nu, och hugade spekulanter lär få vänta väldigt länge på en sådan utveckling.

Kinas ekonomi står fortsatt stark.
Kategorier
Asien Politik USA

Frihetshjältarna i huthi

De religiösa krigen i Mellanöstern framstår för utomstående betraktare som historiskt förlegade konflikter, som nog inte är till gagn för kombattanterna eller regionen i stort. Å andra sidan vill en del externa intressenter att denna eviga träta ska fortsätta, på det att man enklare kan kontrollera området och dess oljetillgångar.

Exempelvis inbördeskriget i Jemen är ett resultat av den «arabiska våren», då USA genom sedvanlig färgrevolution sökte stöpa om Mellanöstern, en intervention som misslyckades kapitalt och istället resulterade i explosiv tillväxt i terror och inbördeskrig, för att inte säga massmigration till Europa.

På samma sätt som i Syrien är det jemenitiska kriget inne på sitt tionde år, med gängse intressenter på varsin sida det religiösa spektrat, samt med skuggdeltagande av USA på den saudistödda sidan. Huthirebellerna hör här till shia, och har därför understöd av Iran och Hezbollah, vilket ger de sedvanliga allianserna.

För oss är den konflikten vanligen ungefär lika intressant som det ryska inbördeskriget i Ukraïna är för valfri jemenit, varför ingen löpande rapportering sker i medier. Däremot finns numera en gemensam nämnare i det judiska folkmordet i Palestina, som givet historiens vindlingar ligger oss närmare hjärtat.

Här har som bekant Väst med knäveckets reflex tagit apartheidstatens och ockupationsmaktens parti, inte minst USA och framförallt Tyskland. Ty förintelsen. Vad den israeliska etnostaten tar sig för är mindre väsentligt i sammanhanget i detta västliga perspektiv.

Övriga Mellanöstern och «det globala syd» har emellertid en helt annan uppfattning, och åtminstone den senare entiteten är inte präglad av historiska kopplingar till konflikten, utan kan med rationell analys konstatera att Israel gör sig skyldigt till folkmord och andra brott mot mänskligheten, och att man med råge överträder självförsvarsrätten gentemot Hamas.

Det är detta som ligger till grund för Sydafrikas anmälan av Israel till Internationella domstolen i den Haag, i en process som är pågående. Här har Tyskland intressant nog begärt att få yttra sig i fallet, till Israels fördel – ränderna går helt enkelt aldrig ur det Tyska riket, som utöver förintelsen även har på sitt konto motsvarande barbari i Namibia (1904–1907), av visst intresse för Sydafrikas vidkommande.

Nå, det åligger nu världssamfundet att stävja folkmord, men det vi ser är snarare en vilja att underblåsa genocidet, främst av USA med allierade. Dels blockerar man resolutioner i FN, och dels förser man den folkmördande judestaten med vapen, logistik och underrättelser för att bistå i avancemanget och fördrivningen av palestinier från Gaza.

Här har Ansar Allah – det vill säga huthirebellerna – emellertid anslutit sig till FN-stadgan genom att ta saken i egna händer och helt sonika kapa fartyg i Röda havet med destination Israel. Det rör sig här inte om simpla somaliska pirater, utan om en politisk sympatiaktion, under krav om att gazaborna ska erhålla vatten, mat, medicin och andra elementära förnödenheter.

De jemenitiska frihetshjältarna har här alltså den moraliska rätten på sin sida, vilket kanske är varför Italien, Spanien och andra har valt att hålla sig utanför den amerikanskledda aktionen mot huthi. USA valde å andra sidan att tillsammans med marionetten Storbritannien fälla massiva bombmattor över huthikontrollerat territorium i Jemen, vilket är en märklig överreaktion på den sortens civil olydnad.

Självklart kan man förstå irritationen över att civil fartygstrafik störs, men bomber är alltså inte svaret på den omständigheten. Det enklaste hade varit att hörsamma de högst rimliga kraven, och USA hade tveklöst kunnat förmå Tel Aviv att efterkomma dem.

Men man ville annorlunda, och utförde istället en styrkedemonstration, vilket emellertid får de härdade islamistiska rebellerna att framstå som frihetshjältar och USA som superskurk. Ja, kanske inte i Väst, men i övriga världen är det den bilden som etsar sig fast på näthinnan.

Al-mawt li-ʾAmrīkā, al-mawt li-ʾIsrāʾīl, al-laʿnah ʿalā ’l-Yahūd!
Kategorier
Politik USA

Trump två punkt noll

Donald Trump är förstås en jävla idiot, en obildad tönt som saknar hyfs, en mobbare av rang och en inte helt statsmannamässig kandidat för ämbetet som Förenta staternas president. Men just därför är han också bäst skickad att riva ned de den djupa statens strukturer som under en längre tid har byggts upp och som alldeles har förgiftat det amerikanska samhället.

Det är ju inte så att han fabulerar när han hävdar att byråkrater och civila ämbetsmän i statsförvaltningen motarbetade eller obstruerade direktiv som emanerade från Vita huset eller kongressen, utan man lät högljutt basunera ut att man på så sätt ämnade protestera mot vad man uppfattade som en «illegitim» president.

Det där med att «opolitiska» tjänstemän opponerar sig mot den demokratiskt valda högsta ledningen har för övrigt paralleller även i Sverige och andra europeiska stater, exempelvis uttryckt av tjänstemän i den svenska statsförvaltningen i ett öppet brev 2018. Regeringskansliets medarbetare lät då förstå att man skulle sätta vissa principer högre än lojalitet med regeringen, underförstått en ministär med sverigedemokratiskt deltagande.

Även försvarsmakten har som bekant smittats av sådan värdegrundsideologi, då man tror sig finnas till för att försvara *2SHBTQIAP++-rättigheter och andra moderna doktriner snarare än landets gränser, oavsett regering och dess profil. Det är av den orsaken det benämns den djupa staten, omfattande element som av någon märklig moralisk högfärdighet tror sig stå över demokratin och dess valda ledamöter, att man har en annan och «viktigare» agenda än att exekvera den verkställande maktens beslut.

Det svenska kabinettet under Kristersson har valt att inte vädra ut unket stoff från den «långa marschen genom institutionerna», kanske för att man är djupt delaktig i verksamheten. Trump har däremot utlovat en veritabel vendetta mot var och en som inte vet sin plats och som har överträtt sina befogenheter. Det är ett lovvärt initiativ, ty sådan illegitim obstruktion i statsförvaltningen är en form av korruption, ett gift som fördärvar samhället.

Amerika förtvinar.

Om han vinner valet lär det därför bli enorma utrensningar, givet hur den vänsterblivna förvaltningen med alla medel söker punktera Trumps valkampanj, exempelvis genom att stapla åtal på åtal eller att förvägra honom den mest grundläggande demokratiska rättigheten, att ställa upp som kandidat i presidentvalet.

USA under den lallande pajasen Sleepy Creepy Joe, som naturligtvis inte är den som i realiteten styr, har utvecklats i allt farligare riktning när tjänstemän sköter ruljangsen medan Genocide Joe pratar med döda eller snubblar omkring, och även av det skälet skulle Trumps återkomst sänka temperaturen betänkligt i världen.

Han har redan aviserat att han ämnar avsluta kriget i Ukraïna, helt enkelt genom att dra in allt vidare stöd och ta en snackis med Putin. Trots sina många brister har han ändå en sällsynt förmåga att ta folk, om det så är Gim Jeongun eller Vladimir Putin. Att diskutera över en enkel burgare löser många fler problem än man kan tro.

Säkerligen kommer en ny mandatperiod med Trump inte att uppskattas i Bryssel, men det kunde samtidigt vara nyttigt med en påminnelse om att Europa måste stå självständigt och inte kan göra sig beroende av Washington. Det finns därför goda skäl att ge sitt stöd till herr orange, även för oss som inte äger rösträtt i valet.

USA förnedrar sig självt och måste få en renässans.
Kategorier
Kina Politik Taiwan USA

Maktskifte i Taiwan

Svenska statsmedier skriver något förvånande att «DPP vinner valet i Taiwan», där «DPP» är den engelska termen för Demokratiska framstegspartiet (民进党, Minjindang, MJD), men i själva verket förlorar man makten i kammaren till oppositionen. Däremot är det med sanningen överensstämmande att MJD:s kandidat Lai Qingde (赖清德) vann presidentvalet, men det är nu inte presidenten som stiftar lagar…

Resultatet är så som förutspått och som opinionsundersökningar har indikerat. Nationalistpartiet (国民党, Guomindang, GMD) tar 52 mandat (+14) i Lifayuan (立法院), medan Framstegspartiet får nöja sig med 51 (-10). Folkpartiet (民众党, Minzhongdang, MZD) plockar åtta mandat (+3) och blir således vågmästare, men det är här redan klart att man lutar åt Nationalistpartiet som partner.

Analys från oberoende Singapore.

Det innebär att Taiwan blir något svårstyrt under kommande mandatperiod, men framförallt att status quo vidmakthålls. Lai Qingdes vansinniga separatism blir tandlös utan majoritet i parlamentet, varför ledargarnityret i Zhongnanhai nog drar en lättnadens suck – kriget kan skjutas på framtiden.

Beijings perspektiv.

Det innebär även att USA:s och EU:s försök att infiltrera ön och mucka gräl med Kina förvåras, och att vi därmed kan se fram emot viss avspänning i Taiwansundet. I själva verket lär vi se ökad integration mellan Taiwan och fastlandet, då både Nationalistpartiet och Folkpartiet har ställt sig positiva till en sådan utveckling. Lai Qingde får ägna sig åt att klippa band och hålla meningslösa tal vid ceremonier.

Konflikten mellan USA och Kina fortsätter visserligen, men Biden förlorade just Taiwan-kortet.
Kategorier
Asien Europa Kina Politik Teknik USA

Godnatt, Europa

Sverige, Tyskland och Europa har länge byggt sin välfärd och sina ekonomier på industriell verksamhet, i synnerhet fordonsindustrin. Man kunde konkurrera ut den amerikanska pionjären, och man höll även någorlunda stånd gentemot den asiatiska anstormningen från Japan och Sydkorea.

Men mot Kina tappar vi just nu ordentligt, dels för att ett teknikskifte sker från fossilt bränsle till elektricitet. Kina kunde aldrig konkurrera med den mogna europeiska bilindustrin med avseende på bensinbilar, men har fullständigt kopplat greppet vad gäller elbilar.

Det är så för att ny teknik befriar från hävdvunna strukturer, och för att Kina dominerar utveckling och tillverkning av batterier. Det är ingen slump att forna mobiltelefon- och batteritillverkare har sadlat om till fordonstillverkare, eftersom en elbil i princip är ett stort batteri med kringutrustning.

En annan faktor är att Kina från centralt håll har odlat industrin med understöd, subventioner och annan industripolitik, även om man sedermera har släppt greppet och låtit marknaden vaska fram de mest livskraftiga företagen. Sådana subventioner har kritiserats i både Europa och USA, som har anlagt moteld i form av tariffer och andra handelshinder, samtidigt som man naturligtvis subventionerar den egna industrin i tillämpliga delar.

Det är nu en regerings förbannade skyldighet att värna det egna landets industri, och det gör man bäst genom incitament i form av piska och morot. Handelshinder och andra ingrepp i marknaden kommer dock fram först när man inser sig vara besegrad och har behov av att tillämpa protektionism.

Men protektionism som metod fungerar inte, utan ger bara en tillfällig livlina. Den amerikanska elbilsindustrin är inte särskilt omfattande, och symptomatiskt nog tillverkas Tesla framförallt i Kina – där man förstås har kommit i åtnjutande av subventionerna.

Bättre är då att ge igen med samma mynt, vilket innebär industripolitiska åtgärder. I den neokonservativa eran efter 1980 har industripolitik betraktats som något smutsigt, men det är sådan som har byggt nationer, från USA till Sverige och nu Kina. Washington har därför på senare tid dammat av klassiska metoder och slutat tro på den blinda handens allenarådande förmåga.

Men det är nog för sent för USA, och för Europas vidkommande är frågan om det politiska ledarskapet i Bryssel och på nationell nivå verkligen är av det rätta virket och förstår vad det dröjer sig om. Även i Bryssel har man som bekant hotat med protektionistiska åtgärder mot Kina. Hellre då reformer i riktning mot att stimulera näringslivet, snarare än att strypa detta i sin linda genom drakonisk reglering kring klimatpolitik och andra företeelser.

Skiftet har nu formellt skett, genom att BYD (Build your dreams, eller med kinesisk «bokstavering» 比亚迪Biyadi) har övertagit platsen som dominerande tillverkare av elbilar. När Kina stampar gasen i botten går det undan, även på detta område, och man kommer helt enkelt att dryga ut ledningen framöver.

Inte minst exploderar försäljningen av kinesiska elbilar i Europa, trots ett framodlat negativt sentiment kring Kina som land. Även i Sverige sticker försäljningen i kölvattnet av ekonomisk nedgång, helt enkelt för att Tesla, VW och andra fabrikat är tokdyra, medan kinesiska märken kan leverera samma eller bättre kvalitet till en betydligt billigare penning, främst i kraft av skaleffekter.

Ridån går därför ned för Europa och dess bilindustri, om man inte förmår strukturera om verksamheten på lämpligt sätt, omfattande politiska stimulanser för att stärka ekonomin snarare än att från elfenbenstorn högt i skyn anbefalla extrema dekret kring klimat, migration, *2SHBTQIAP++ och allsköns andra esoteriska värderingsfrågor.

Kina har momentet även med avseende på elbilar.