Kategori: Kina

Kategorier
Europa Kina Politik

Inget mandat för von der Liar

Den icke folkvalda kommissionsordföranden Uschela von der Liar tycks ha utropat ett «associerat medlemskap» i EU för Kanada, till mången parlamentsledamots stora förvåning. EU har ingen sådan mekanism, och medlemskap av alla de slag kräver omfattande förhandlingar och är omgärdat av strikta villkor.

«Snabbspåret» är alltså uteslutet för såväl Kanada som Ukraïna, som också vill utnyttja unionen till dess fördel. Kanada ligger dessutom i Nordamerika, och har inget med Europa att göra – man får hålla sig till bilaterala handelsavtal som alla andra. Den som hade tänkt sig att reglerna skulle kunna ändras, måste först övertyga samtliga medlemsländer, vilket aldrig kommer att ske.

Utspelet är en del av Uschelas årliga «linjetal», som om hon vore en monark som enväldigt stakar ut Europas kurs. Tanten har inget som helst mandat för sådana utspel, men får ändå hållas år efter år utan att bli avsatt.

Till yttermera visso håller von der Liar benhårt fast vid en kurs som redan har orsakat Europas nedgång och direkta fall, som megalomaniska satsningar på «klimatet» samtidigt som Europa avindustrialiseras och snabbt tappar i konkurrens mot omvärlden, enkannerligen Kina och USA.

Kina, som skulle kunna bistå i den «gröna omställningen» med billiga elbilar, vindkraftverk och solpaneler, går von der Liar istället till frontalangrepp mot, i någon märklig trosvisshet att Europa har något att komma med. Men Europa har bara dyr energi, en eftersatt industri och stora sociala och politiska problem till följd av långvarig invandring.

Den industrikrisen går inte att lösa med tullar och andra former av protektionism, utan kommer bara att accentuera Europas nedgång och fall. Tvärtom har man att välkomna Kina och dess teknik, särskilt som USA för närvarande väljer att bråka med EU.

Unionens medlemsländer borde alltså för det första häva det av Washington stipulerade marknadsförbudet mot Huawei och andra kinesiska företag på telekommarknaden, på det att 5G-utbyggnaden kan ta fart och utgöra en motpol mot den amerikanska dominansen och det direkta hotet om villkorad amerikansk teknik. Man trodde att Kina skulle kunna nyttja teknik som politiskt påtryckningsmedel, men vi ser alltså att det är den andre killen som beter sig så – och har ju alltid gjort.

Vidare måste tullarna mot kinesisk grön och annan teknik hävas, och vill man ha större åtkomst till den kinesiska marknaden är det bara att skriva under det investeringsavtal (CAI) som ligger färdigt sedan 2020. I annat fall har kineserna ingen anledning att överväga EU:s förnyade hot, eftersom sådana inte lär bita på Beijing.

Samtidigt måste man öka det akademiska och kulturella utbytet med Kina med stora mått, inte minst för att hedga gentemot USA och dess hot om att strypa åtkomst till AI och militär utrustning. Strategiskt oberoende kräver att vi lägger äggen i mer än en korg, men lilla Kanada är alltså inte ett alternativ till USA – det är däremot Kina.

Tant Uschelas tanke om att EU enväldigt skulle kunna begränsa kinesisk import är infantil, och kommer bara att leda till reciproka åtgärder från Zhongnanhai. Utan kinesiska jordartsmetaller, magneter och elektroniska komponenter stannar EU snabbt – det är vad Trump fick erfara när han försökte domptera Kina, och von der Liar spelar så att säga inte ens i samma liga, utan snarare i gärdsgårdsserien.

Kategorier
Asien Europa Kina Kultur Politik

Pisa-katastrofen?

Med en regim som låter landet förfalla och hellre ägnar sig åt att kriga i Ukraïna, uppfostra Iran samt falla på knä för den judiska folkmördarstaten kan det faktiskt inte gå på annat vis än att arbetslösheten stiger, statsskulden ökar, ekonomin ligger i träda och skolelevernas prestation går genom golvet. Det senare bekräftas nu i 2025 års Pisa-resultat, som nyligen presenterades.

Skolverket redovisar inte ens de ledande nationerna, utan försöker hyfsa resultatet genom att begränsa sig till OECD-länder samt föra ett resonemang om «socioekonomiska skillnader», underförstått att svenska elever är bättre om man rensar för babbeluringar. Men eftersom vi har baxat dem ända hit, så kan man inte göra så, utan måste stå för de fulla konsekvenserna av ansvarslös massinvandring.

I yttersta topp är annars i vanlig ordning Kina, Singapore, Macao (Kina), Taiwan (Kina) och Japan, och så ser det ut år efter år. Ledningen för Kina och Singapore är helt brutal i samtliga ämnen, med närmare hundra poäng mer än exempelvis Sverige. Det är en klen tröst att Tyskland är lika kasst som Sverige, för det är mot Kina och Östasien konkurrensen gäller i verkligheten.

Anglosfären med USA, Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien är annars hack i häl på den östasiatiska tätklungan, och det är främst Europa som har halkat ned i gärdsgårdsserien. Det är ett resultat som bådar mycket illa för vårt land och vår kontinent, och det cementerar bilden av ett Europa i totalt förfall.

Vill man åtgärda detta går det, men det som krävs är knappast än mer «höjda lärarlöner» och annan folkpartistisk populism, utan drastiska åtgärder som aldrig tidigare har dryftats i debatten.

En sådan är segregerad undervisning, i vilken invandrare och lågpresterande elever får hålla till godo med undervisning på den egna nivån. Etniskt svenska elever i allmänhet sinkas därmed inte av stökiga ortenbarn, och högpresterande elever kan ta sig fram enklare.

Den lågpresterande gruppen får därmed satsa på praktiska färdigheter, och det har aldrig varit tanken att alla ska gå på högskola eller ens gymnasium. För att steka burgare krävs inte kunskaper i differentialkalkyl.

Befälet över klassen måste också åter tillfalla läraren, som ska kunna prygla elever som inte vet hut, hellre än att kalla på polis varje gång det är något gruff. Lärare ska ha makt att styra upp oroligheter samt fostra elever med disciplin. Ja, betyg i uppförande ska ges, och det ska vägas in vid uppflyttning.

Betyg överhuvudtaget måste strömlinjeformas på europeisk standardnivå och därefter inte röras på tjugo tusen år. Det ständiga petandet i betyg – «reformer» – bidrar till skolkaoset, och värdet av betygen faller bort.

Hederlig katederundervisning och preussisk drill måste åter bli à la mode, hellre än meningslösa grupparbeten och sociala experiment. Elever ska inte fundera på vilket «pronomen» de vill bli omtalade med, utan ska först och främst kunna skilja på befintliga pronomen som de och dem.

Meritokrati måste göra entré i svensk akademi och näringsliv, och det ska vara möjligt att ta snabbspår i skolan. Alla ska med fungerar inte om alla ska med till den yttersta botten. Politiken har bäddat för denna redan befintliga segregation, och får därför ta skulden för haveriet.

Betyg ska således införas från första klass, och ämnen som matematik ska vidgas och premieras. I gengäld slopas slöjd, bild, hemkunskap och annat som det åligger föräldrar att lära ut. Uppflyttning ska inte kunna ske till någon nivå utan godkända betyg, utan vederbörande får då gå om.

Detta är svårsmält för många, men vad skulle egentligen alternativet vara? Den som tror att välfärden är för evigt given och inte behöver tjänas in i konkurrens med andra länder bör helt enkelt gå om skolan, från första klass.

Pisa-resultat i matematik. Det ser likadant ut i vetenskap och läsförståelse.
Kategorier
Kina Politik USA

Illegalt oljeavtal

Amerikanska skurkstaten under Trump har som det rövarband man är lagt beslag på drygt en femtedel av Venezuelas oljereserver, eller 65 miljarder fat av närmare 300 miljarder. Approprieringen är i form av ett hundraårigt «avtal» mellan skurkstaten USA och den faktiska marionettstaten Venezuela, som ju kontrolleras från Washington sedan ett år tillbaka, efter att USA kidnappat landets ledare och hotat regeringen.

Något omedelbart resultat av «avtalet» kommer inte att bli fallet, då det krävs omfattande investeringar för att omsätta Venezuelas svårbearbetade råolja i kommersiella produkter. Det är dessa investeringar USA och kanske Europa ska stå för, i «utbyte» mot att Venezuela därmed får fart på sin oljeekonomi – sanktionerna slopas samtidigt, de som är den egentliga orsaken till Venezuelas tillstånd.

Problemet är bara att det redan finns ett sådant avtal, klubbat av parlamentet. Nämligen det mellan Caracas och Beijing om exakt samma slags utvinning, men på högst frivillig och affärsmässig grund, till skillnad från amerikansk «economic coercion». Parlamentet är inte tillfrågat denna gång, utan «avtalet» har dikterats av Vita huset och skrivits under av «interrimpresidenten» Rodríguez under tvångsmässiga former.

«Avtalet» är därmed olagligt, och bör bli föremål för utredning av FN. En permanent medlem i säkerhetsrådet lär visserligen lägga in sitt veto, men saken bör hur som helst hållas under konstant belysning – det kommer en tid efter Trump.

Saken visar att USA:s utrikespolitik alltjämt är resursbaserad, och samma grund föreligger naturligtvis i Persiska viken i kriget mot Iran. Men det finns ytterligare en dimension, som stavas Kina – USA vill inte bara säkra sin egen energidominans, utan samtidigt sinka Beijings.

Till skillnad från Bryssel och Europa förstår både Vita huset och Zhongnanhai, för att inte tala om Kreml, vikten av energisäkerhet. Utan sådan står man sig slätt i orostider, vilket för närvarande framgår med all önskvärd tydlighet i Europa, där elpriset är två till tre gånger högre än i USA och Kina, Det går inte att konkurrera under sådana villkor, varför europeisk ekonomi halkar efter.

Här framgår också de olika modi operandi med vilka USA respektive Kina utövar sitt inflytande. Den amerikanska skurkregimen nyttjar hård makt med vapenskrammel, regelrätt krig, sanktioner, ekonomiskt tvång, hot, handelstullar och hela enchiladan av tvångsinstrument.

Kina å andra sidan använder mjuk makt rakt igenom när man bygger hundratals hamnar i Afrika, när man slår den Nya sidenvägen över Eurasien, när man investerar i infrastruktur över hela Eurasien och Afrika och när man slår en deal om olja med Mellanöstern eller för den delen Venezuela. Men om man ska förstå tyckarna i medier och «tankesmedjor» är det alltså Kina som är det stora hotet, inte USA…

Kategorier
Kina Kultur Politik Teknik

Kommunister och transor ska inte hänga med våra barn

Det är inte sociala medier som radikaliserar unga, utan det vänsterliberala etablissemanget i sig. Det är politikerklägget som har släppt lös och normaliserat de perversiteter som sedermera florerar på Tiktok och andra sociala medier, där innehållet får unga att fundera över sin egen «identitet» och emellanåt «komma ut» som något annat (av flera hundra) påhittade «kön».

Vänsterklägget står också för den klimatdystopi som gör framförallt unga flickor livrädda, rödgrön propaganda som får barn och unga att förlora framtidshoppet och i förekommande fall besluta om att ända sin egen linje, det vill säga att inte bilda familj, för att «rädda planeten».

Men samma vänsterkommunistiska drägg står samtidigt för en migrationspolitik som ska fylla de stora öde svenska skogarna med en försvarlig andel av de tre miljarder afrikaner som beräknas tillkomma innan seklet är till ända, en tillväxt som sätter den svenska självspäkningen i perspektiv. Vi «räddar» ingen planet, men bäddar däremot för vårt folks undergång, till vänsterkommunistiska applåder.

All denna negativa smörja fyller inte bara de traditionella indoktrineringsmedierna, utan förstås även de sociala medier på vilka ungdomar hänger. Tiktok och andra kanaler flödar som en konsekvens av hat, som det «goda» vänsterhatet mot vita män, bilister och andra. Det tar bara några minuter innan kommunistiskt och vänsterextremt innehåll dyker upp i flödet, trots att man inte sökt upp det – algoritmerna har vänsterliberala vikter.

Det är som ett svart hål. Snabbt sugs man in i en svartvit världssyn som bygger på konspirationsteorier, splittrande människosyn och vänsterkommunistisk ideologi. När man passerat händelsehorisonten är det svårt att ta sig ut.

Detta sker främst på sociala medier, men också i datorspel och på angränsande plattformar, som ett resultat av att politiken har nästlat sig in i alla skrymslen och vrår på nätet. Nätet är ju bara en annan instans av den verklighet som beslutas politiskt, och om man låter transor läsa sagor för barn på biblioteken normaliserar man *2SHBTQIAP++-ideologin även på nätet.

Inte bara ungas – och för all del även vuxnas – psykiska hälsa rubbas av denna vänsterliberala världsåskådning, utan även den fysiska. Det vänsterkommunistiska klägget skickar regelbundet ut propaganda om att äta «plantbaserat» och rata köttet, med resultat att nätet kryllar av «raw vegans» och andra «influencers», av vilka somliga har fått plikta med livet till följd av bristsjukdomar under en ensidig diet av frukt och grönsaker.

För majoriteten av konsumenter på sociala medier blir konsekvensen ett skevt kroppsideal, ett blekt och anemiskt ideal som blir följden av veganföda, med mensrubbningar och kognitiva problem hos flickor som resultat i den praktiska verkligheten. Utan riktig föda orkar de inte heller ta del av undervisningen, utan faller in i ett becksvart vänsterliberalt mörker och självskadebeteende.

Som kontrast kan man ta Kina, där Tiktoks motsvarighet och förlaga Douyin (抖音) har en helt annan och mer uppbygglig profil, med omfattande vetenskapligt och pedagogiskt innehåll snarare än störda veganinfluerare som kräver att bli omtalade med vissa slags neopronomen. Det är för att man på kinesiska bibliotek inte låter transor eller pedofiler läsa sagor för barn, och som en konsekvens förekommer inte heller motsvarande perversiteter på nätet.

Detta visar att ansvaret inte ligger hos företagen, utan hos de politiker som sätter agendan och därmed de osynliga gränserna för det acceptabla. I Kina värnar man barnen och söker få dem att växa upp under normala omständigheter, medan man i Väst översköljer barn med *2SHBTQIAP++, klimatdystopi och veganpropaganda för att göra dem så sjuka och förvirrade som möjligt, på det att det läkemedelsindustriella komplexet (inklusive den offentliga sjukvården) ska casha in på försäljning av placebon mot bokstavsdiagnoser.

Våra barns digitala fritidsgårdar måste alltså rensas, men det kan bara ske om motsvarande rensning först sker i köttvärlden, inte minst bland de vuxnas perversiteter i vänsterliberala storkukstabloider som Expressen och andra indoktrineringsmedier. Det är där ribban sätts, inte i de sociala medierna per se. Kommunister och transor ska inte hänga med våra barn, utan de ska ges en normal barndom och förutsättningar att växa upp i en trygg miljö.

Douyin (抖音) är inte den «kinesiska versionen» av Tiktok, utan Tiktoks förlaga. Det är i princip samma app, och den enda skillnaden är den politiska och kulturella miljön: i Kina normal kultur, vetenskap, praktiska tips, patriotism; i Väst *2SHBTQAIP++, klimatdystopi, veganism och vänsterliberalt självhat.
Kategorier
Ekonomi Kina Politik USA

Ekonomisk utpressning USA:s modus operandi

Amerikanska skurkregimen fortsätter med sin globala «economic coercion» mot världens alla länder, trots utslag i domstol om att den ekonomiska krigföringen är olaglig utan stöd i kongressen. Bland annat råder nu fullt handelskrig med Kanada, som nog bör bredda sitt samarbete med Kina och Europa om man vill överleva ett utpressningskrig mot sin enda landgranne.

Med tanke på att mellanårsval står för dörren i början av november är det emellertid ett riskabelt företag, då angränsande stater som Washington, Montana, North Dakota, Minnesota, Wisconsin med flera kanske inte är överdrivet förtjusta i att se sin handel med Kanada reduceras. Man lär alltså välja demokratiskt, vilket då försämrar Trumps mandat i representanthuset – utan stöd i kongressen är han en lam anka.

Än mer allvarligt är amerikanska skurkregimens ekonomiska atombomb mot Iran, ett löfte om att utfärda sanktioner och avknoppa från dollarsystemet alla aktörer som fortsätter att handla med Iran. Ekonomisk utpressning är USA:s modus operandi, och den enda metod som står till buds när man inte kan kriga sig till seger mot Tehran.

Handelsminister Scott Bessent säger samtidigt att man inte vill kullkasta det globala finansiella systemet, men den utsagan är inte kompatibel med hoten. Irans inkomster kommer nämligen huvudsakligen från Kina, som köper åttio procent av Irans olja.

Zhongnanhai har redan meddelat att man inte tänker vika ned sig denna gång heller, varför Washington har att omedelbart blåsa till reträtt eller börja göra allvar av sina hot, nämligen att sanktionera raffinaderier, banker och andra aktörer som deltar i oljehandeln på Iran.

Problemet med det är att Beijing då omedelbart kommer att vidta motåtgärder mot amerikanska företag, samt strypa amerikanska skurkregimens åtkomst till kritiska industrivitaminer, magneter och andra tillämpningar, alltså samma procedur som tidigare, efter vilken Trump omedelbart fegade ur.

Till yttermera visso är de provinsbanker i Kina som hanterar oljepengar inte knutna till vare sig dollarsystemet eller Swift, och kan således inte ta skada. Samma sak gäller raffinaderierna, såvida USA inte börjar beslagta kinesiska oljefartyg. Handeln med olja i Mellanöstern sker för övrigt numera ofta med kinesiska renminbi, varför den primära effekten av dessa imbecilla hot är att yttermera försvaga dollarns status som global reservvaluta – vem vill bli nästa offer för Washingtons mobbning?

Ottawa kan man kanske mobba, i alla fall ett tag, men det lär bli svårare att ta sig an Beijing utan att det blir en nedåtgående spiral mot fullskaligt handelskrig i vilket ingen vinnare står att finna, men däremot mängder av förlorare. Under alla omständigheter är Kina bättre rustat för en sådan drabbning, eller vilken sorts konflikt som helst – man har målmedvetet preparerat för en sådan, då man känner örnen på dess klo.

Även Naidili och Moskva lär skita i Trump-dårens hot om sanktioner, och särskilt Ryssland är ju redan söndersanktionerat. Handeln med Tehran kommer därför att fortsätta som vanligt även från indiskt och ryskt håll, med effekt att sanktionerna blir tandlösa – Europa har i egenskap av amerikansk marionett ingen större handel på Iran nutilldags.

Samtidigt finns här en läxa för både Kanada och Europa att lära, att allianser alltid skiftar och därför inte går att förlita sig på. Carney drog den slutsatsen redan för ett halvår sedan, medan Bryssel vacklar. Man bör följa i Kinas spår och söka frihandel med alla, utan politiska krav eller hänsyn till allianser, i alla fall om man vill ha en stabil global ordning som inte kan skjutas sönder och samman av enskilda miffon som Trump.

Den loja kinesiska pandan känner den aggressiva amerikanska örnen på dess klo, och är väl rustad att ta sig an angriparen med alla till buds stående medel.