Kategori: Hälsa
Jägare–samlare (JS) livnär sig typiskt på en kost vars energi till två tredjedelar utgörs av animaliska produkter och till en tredjedel av plantogen föda, men med stor variation beroende på habitat. Den växtbaserade komponenten i kosten minskar naturligt med latituden, för att anta en extrem i arktisk miljö. Då det gröna inslaget minskar, ökar istället andelen fisk, medan kött hålls på en konstant nivå.
Bland jakutier i Sibirien, inuiter på Grönland och andra arktiska folkslag förelåg traditionellt en närmast karnivor diet av fisk och kött, med ett ringa (enstaka bär) eller obefintligt plantogent inslag. Bland Hadza i Tanzania och många andra afrikanska JS-grupper dominerar istället rotfrukter, bär och honung, medan kött bara står för en fjärdedel av energiinnehållet.
Noga räknat föredrar Hadza kött (och honung), eftersom det ger mest valuta (energi) för arbetet att jaga och samla, men i brist på tillräckligt med bytesdjur drygar man ut med annan samlarföda. Det är en generell strategi bland JS världen över, under alla tider, och det är den som i slutändan har lett till vår arts uppkomst.
Energi- och näringstät föda i kombination med tillagning har premierat neural tillväxt i hjärna, samtidigt som tänder och matsmältningssystem successivt har minskat i omfång i jämförelse med föregångare i släktena Homo och Australopithecus, för att inte tala om andra hominider, som gorillor.
Människans utveckling står därför i samklang med en omnivor kost som huvudsakligen och preferentiellt präglas av animalisk föda, med plantogena inslag som reserv. I extremen föreligger renodlad karnivor kost, medan i princip ingen JS-grupp livnär sig på vegetariansk kost, och naturligtvis än mindre «vegansk».
Olika JS-grupper är lokalt anpassade för sina habitat. Exempelvis Hadza är genetiskt präglade av större förmåga att bryta ned stärkelse med amylas i munnen, medan inuiter förmodligen skulle utveckla diabetes av all den honung som Hadza konsumerar.
Gemensamt för alla jägare–samlare och mer traditionella folkslag är för övrigt att de utvecklar sjukdomar vid kontakt med västerländsk diet omfattande raffinerade kolhydrater, vegetabiliska oljor och annan ultraprocessmat. Omvänt förekommer så kallade välfärdssjukdomar i princip inte bland traditionella JS.
Dessa insikter ligger till grund för den paleolitiska kostmodellen, tanken att en diet i harmoni med den som har förelegat naturligt under vår utveckling bäst främjar hälsa och välbefinnande. Vissa menar att det är en modediet i mängden utan relevans, medan förespråkarna ofta kan vara lika religiösa som veganer i att utesluta vissa mer moderna inslag i kosten, som exempelvis kaffe och mejeriprodukter.
Men nog kan man finna ett grundläggande stöd för modellen i den vetenskapliga litteraturen, och den äger självfallet riktighet i sina grunddrag. Människan är samtidigt en utpräglat kokinivor art, med förmåga att bearbeta naturen till egen fördel, exempelvis i att tillaga mat, odla, föda upp boskap och nyttja mjölk från de senare i mejeriprodukter – det senare uttryckt i utveckling av laktospersistens bland indoeuropeiska och en del andra folkslag.
Den som vill leva efter strikt paleolitiskt mönster måste utesluta såväl nöt- och griskött som frukt och grönsaker, då nutida former av dessa födoslag är förädlade och inte förekom under äldre stenålder. Bättre är då att ta fasta på den bärande principen, och att utesluta föda som inte skulle kunna konsumeras av stenåldersgrupper – kaffe och mjölk hör inte till den skaran, inte heller alkohol (till och med apor berusar sig på jäst frukt).
Förändringar i kostmönster uppstår under holocen, de senaste tolv tusen år under vilka jordbruket, civilisationen och den moderna världen utvecklas. JS-stammar hade visserligen alltid drygat ut en primärt animalisk kost med enstaka inslag av vilda gryn och korn, men den odling som präglade det nya jordbrukssamhället ledde till en ensidig kolhydrattung diet som visserligen gav ett överflöd av energi och en befolkningsexplosion, men även resulterade i sämre hälsa, kortväxthet och reducerad kognitiv förmåga (hjärnvolymen minskade).
Korn, gryn och raffinerade derivat som bröd, pasta och andra mjölprodukter går därför bort i den paleolitiska dieten, eftersom sådan föda inte är konsonant med optimal hälsa och då ingen JS har kunnat påvisas baka bröd. I princip skulle vilda korn och gryn kunna konsumeras (om de längre fanns), men bättre är i så fall att äta frön av olika slag för motsvarande fiberinnehåll och rikare näring.
På samma sätt exkluderas givetvis all slags ultraprocessmat, det vill säga höggradigt bearbetad föda i industriell process med för människan främmande kemiska tillsatser. Till sådan ultraprocessmat räknas inte bara flingor, färdigmat, glass, godis, chips, bakverk med mera, utan även «vegetabiliska» oljor, lågfettsvarianter av olika slag, fritt socker med mera.
Däremot finns inget som förhindrar konsumtion av annan processmat, bearbetad i syfte att konservera medelst saltning, rökning, fermentering eller frysning – sådana processer tillämpades även under paleolitikum, inte minst i Europa. Saltet i fråga måste emellertid vara naturligt havssalt, inte raffinerat bordssalt.
I enlighet med tidigare resonemang kan paleolitisk kost utgöras av renodlad karnivor kost för den som så önskar eller är genetiskt predisponerad för en sådan diet (vilket vi nordeuropéer vanligen är), men en omnivor variant är mer typisk för paleolitikum. Paleodiet är även kompatibel med ketogen kost, då kompositionen av makronutrienter i JS-dieter typiskt utgörs av 28–58 % fett, 19–35 % protein och 22–40 % kolhydrater och därför lätt anpassas till högre halt av fett.
Paleolitisk kost står därför i motsatsställning till moderna kostrekommendationer i många avseenden, med högre konsumtion av fett och animalisk föda och lägre av kolhydrater. En del ser det som en «paradox» att en kött- och fettrik diet inte leder till hjärt- och kärlsjukdom eller andra moderna civilisationsåkommor, men i likhet med andra «paradoxer» kring fett torde det kanske vara hög tid att börja ifrågasätta det ledande paradigmet och istället anamma rön kring förekomst av ω-6 i dieten samt inte minst balansen av ω-6 och ω-3.
Sammanfattningsvis kan paleodieten uttryckas i följande kostråd, som i allt väsentligt är inverser av de som förespråkas av Livsmedelsverket och en rad andra organisationer. Det kan låta «oroväckande», men JS-mönstret är alltså det som leder till hälsa, medan den moderna västerländska utfodringen med ω-6-haltig olja (linolsyra) och kolhydrater utgör roten till omfattande metabol ohälsa, fetmaepidemi, konstant stigande andelar av diabetes, demens med mera.
Erfarenheterna från coronapandemin tycks redan ha fallit i glömska, då man i sedvanlig ordning packar människor som sillar i trånga utrymmen, varvid alla möjliga sorts infektionsvirus får maximal träffyta under den kalla årstiden. Det berör kanske inte dig och mig så mycket, men statistiken visar att äldredöden slår till än en gång.
Det är märkligt, eftersom andelen smittade ändå är avsevärt lägre än under de föregående åren. Man kan därför inte skylla på lägre vaccinationsgrad i befolkningen, och inte heller kan man tillskriva utvecklingen någon ny variant – med omikron uppnåddes ett stabilt stadium, även om undervarianter ideligen utvecklas.
Slutsatsen blir därför att nonchalansen åter regerar i äldrevården, och att man slarvar betänkligt med munskydd och andra preventiva medel. Av allt att döma är det fortfarande hög rotation bland personalen för varje «brukare» (kanske en hel del av de där ensamkommande ankarbarnen som nu sägs ha fått «jobb»?) varvid en störtskur av mikroorganismer riktas mot åldringar med synnerligen skröplig hälsa.
Vecka 47 dog 214 personer i covid, vilket är en tredjedel av de 664 som avled under toppen av Tegnells gerontocid under vecka 15 år 2020. Då fanns inget vaccin, ingen flockimmunitet och ingen erfarenhet av viruset eller sjukdomen. Men nu har vi allt detta, varför statistiken är än mindre godtagbar nu än under det inledande debaclet.
Allvarliga och bistra miner i kommittéer, hårda ord i vitböcker och ändlösa debatter till trots tycks man nu ha lämnat alla erfarenheter och goda föresatser bakom sig, och det är business as usual i vården. Det gick verkligen undan.
Januari är den månad då många i akt och mening att upprätthålla nyårslöften ger sig i kast med att banta, motionera, sluta röka eller vad det nu kan vara, en exercis som vanligen slutar med att man går in i väggen efter ett tag, eftersom man inte förstår att vanor måste brytas eller övas upp inkrementellt och långsamt samt inte bygga på järnvilja.
En annan orsak till att nittionio av hundra misslyckas med föresatsen att leva mer hälsosamt är att man inte alls förstår hur kroppen fungerar, eller vad som egentligen är nyttigt. En vanlig föresats är till exempel att tvärt gå över till en «grön» kost på morötter och spenat, vilket garanterat leder till hormonellt kaos, näringbrist och våldsamma hungerkänslor.
En enklare målsättning är då att göra precis tvärtom, nämligen att under en månads tid bara äta kött, fisk och andra animaliska produkter som ägg och möjligen ost. Regimen kräver ingen långsam anpassning, utan kan tillämpas direkt. Det är inte heller en svår diet att följa, eftersom den automatiskt ger mättnad.
Vän av ordning invänder säkert här att en sådan kost är farlig, eftersom den inte ger vissa vitaminer och andra näringsämnen. Det stod så i Expressen. Man kan till och med dö när allt detta fett blockerar blodbanan, ungefär som när man häller ut matolja i avloppet. Det stod så i Aftonbladet!
Men det är alltså det där med att verkligen förstå hur kroppen fungerar, och blodbanan är inte ett avloppsystem. Dietärt fett bryts inte ned och behandlas i artärer och vener, utan hanteras av levern och andra organ, varvid triglycerider och ketonkroppar portioneras ut i exakt det mått som fordras. En ketogen eller karnivor diet med tonvikt på fett ger därför avsevärt mindre volym blodfetter än en kolhydratrik kost.
Det är istället den senare bröddieten som ger stora mått av triglycerider, som småningom förpassas till fettceller för lagring, då sockerhalten i blodet blir alldeles för hög och insulinet skrider till verket. En kanske «oväntad» effekt av karnivor och ketogen diet är alltså att man går ned i vikt och verkligen tömmer fettlagren, medan motsatsen gäller för den statligt rekommenderade dieten på gryn, korn och matolja.
En annan «oväntad» företeelse – för den som inte begriper kroppens cellulära maskineri – är att kött faktiskt innehåller alla vitaminer och näringsämnen som kroppen kräver, inte bara de gängse B-vitaminerna och essentiella fettsyrorna, utan även vitamin C. Särskilt inälvor som lever, hjärta och njure innehåller rikliga mängder C-vitamin, men även annan vävnad har en del av ämnet.
Vidare gäller att C-vitamin i de mängder som rekommenderas behövs främst för att bryta ned kolhydrater till glukos, och själva behovet minskar radikalt (till cirka 10 mg, eller en tiondel) när inga kolhydrater längre intas i födan. Brist uppstår helt enkelt inte.
Den som tvivlar kan här förstås studera hälsan hos inuiter, vars traditionella kost är i stort sett karnivor, med endast ett fåtal säsongsbetonade inslag av bär och rotfrukter i ett kargt arktiskt klimat. Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes med flera sjukdomar har aldrig existerat i sådana miljöer förrän i modern tid, då eskimåer har blivit mer bofasta och anammat västerländsk diet.
Ändå kanske det pirrar lite inför tanken att gå emot gängse rön och rekommendationer, vilket är förståeligt. Men det enda som kommer att hända är förmodligen att du plötsligt, för första gången på väldigt länge, mår alldeles utmärkt, sover förträffligt, är mätt och inte längre drabbas av dålig mage och andra åkommor. Du kanske till och med kommer till insikt om att du har blivt grundlurad under alla dessa år, och att du förgäves har försökt leva efter normer som inte är kompatibla med välbefinnande och hälsa.
Därför bör du pröva karnivor diet under «världskarnivormånaden» januari, en tid kort nog för att du inte ska hinna dö! Rekommenderat här är att beställa en fullständig blodanalys före och efter regimen, så får man svart och vitt på vad som faktiskt händer – du lär bli överraskad.
De flesta av oss känner nog ett flertal par med oförmåga att fortplanta sig, och inte helt sällan präglas sådana figurer av metabol ohälsa som stor övervikt eller rent av fetma. Men även till synes friska personer kan emellanåt ha svårt att föröka sig, varför man kanske gärna tror att det rör sig om något slags lotteri eller ödets försyn. Orättvisa!
Men kroppen har i detta avseende en nedärvd «intelligens», och tillåter helt enkelt inte ett foster att utvecklas om metabol störning föreligger, exempelvis i form av insulinresistens eller näringsbrist. Av naturliga skäl ligger tonvikten på kvinnor, men även mäns spermiekvalitet beror av samma kriterier.
Vänsterliberala Guardian berättar här om en studie som visar att nittio procent av kvinnor som söker graviditet har brist på vitaminer av essentiell vikt för dananet av nytt liv, sådana näringsämnen som särskilt finns i kött och mejeriprodukter. Det rör sig om vitamin B6, B12 och D, samt mineraler som zink, som samtliga förekommer ymnigt i en hälsosam diet omfattande riklig konsumtion av animaliska produkter som kött, fisk och ägg.
Men den vänsterliberala blaskan drar kanske inte riktigt rätt slutsats av studien, utan menar att man måste börja äta tillskott i allt större utsträckning, samt konsumera «plantbaserade» livsmedel med högre nivåer av sådana mikronutrienter – oaktat att inga plantogena livsmedel överhuvudtaget innehåller vitamin B12 och enbart enstaka vitaminer D eller A (betakaroten är inte vitamin A).
Ty för vänsterliberaler går den överhängande problematiken med «klimatet» före allt annat, vilket i denna optik innebär att samhället måste gå mot en «plantbaserad» kost i allt större utsträckning, enligt det luddiga paradigmet att kött bidrar till uppvärmningen (det är ett kretslopp). Hellre än att äta näringsriktig kost förespråkas således en suboptimal «plantbaserad» utfodring i kombination med tillsatser för att möjliggöra människosläktets fortbestånd.
Detta är förstås fullständigt rubbat, och går emot människans natur. I den mån «klimatet» är ett problem är lösningen inte att angripa kvaliteten på människans existens, utan att minska kvantiteten, det vill säga minska nivån på befolkningen och hålla denna i schack medelst politiska metoder. Det är trivial aritmetik att åtta miljarder människor har ett annat avtryck på «klimatet» och jordens resurser än två miljarder, som kanske är den optimala nivån.
Bättre näring är inte bara en fråga om graviditet och fortplantning, utan om hälsa i största allmänhet. Vi måste komma bort från det «plantbaserade» knäppisparadigmet och erkänna vår omnivora natur, omfattande tämligen stora kvantiteter animaliska produkter, i enlighet med människans utveckling och behov.
För den enskilde mannen och kvinnan och paret är lösningen på dilemmat att hålla sig smärt och i form, att avstå från ultraprocessmat och istället äta riktig mat, omfattande rikligt inslag av animaliska livsmedel. Ta lärdom av den tonåriga tjejen som skippar frukost och i enlighet med sin natur håller sig smal, i det (omedvetna) syftet att upprätthålla maximal fertilitet.
Ät kött, kvinna! Börja dagen med en burk makrill och ett par ägg. Fortsätt med stekt bacon och än fler ägg. Grilla sedan några burgare till middag, men avstå från brödet och lägg bara till grönsaker och kanske lite ost. Drick bara vatten, eller möjligen filmjölk. Avstå från socker och vegetabiliska oljor. Fertiliteten kommer (som fordom) som ett brev på posten.
